Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
S. J. BOËTHIUS.
fattadt på latin1) och står i stilistiskt hänseende ingalunda
tillbaka för den polska orationen; i tankeskärpa och
uppfattning af historiska och statsrättsliga frågor torde det säkerligen
förtjena att ställas framför denna.
Svaret börjar med att framhålla, att man af historien kan
lära känna många olika regeringssätt, hvilka dock kunna
återföras till 3 hufvudformer: det monarkiska, det aristokratiska
och det demokratiska; att under alla dessa former riken, med
realiserande af samhällsändamålet som är religionen och
rätten, kunnat ega bestånd, men att såsom den bästa
styrelseformen alltid ansetts den, enligt hvilken en regerar, dock i
samråd med förståndiga. Liknelsen om hufvudet och lemmarne
erkännes vara väl funnen och full af lärdom, påminnande om
Menenii Agrippas hos Livius, men dess framställande
förklaras här varit mindre nödigt, då både Polackar och
Svenskar voro trogna undersåtar, hvarjämte påpekas att, om det
var af nöden att lemmarne lydde hufvudet, så var det ett lika
vigtigt vilkor för kroppens välfärd att icke lemmarnes
funktioner förblandades.
Därefter upptagas de framstälda beskyllningarna till
besvarande, hvarvid de polska ständerna få höra, att de först
bort skaffa sig noggrann kännedom om de svenska
angelägenheterna, innan de öfverlemnade sig åt misstankar, att förmaningar
väl kunde vara på sin plats mellan jämlikar, men att
framställandet af så grofva beskyllningar som de ifrågavarande icke
anstod en vän, utan vore att inblanda sig i hvad som endast
angick Sveriges rikes ständer. Att själfva sammankallandet af
Söderköpings riksdag innebar något ingrepp i konungens
myndighet, förnekas på den grund, att nämda möte endast gick ut
på att befordra religionen, lag, rätt och ordning i landet, och
detta just befordrade konungadömets bästa. Att konungen
protesterat mot mötet, erkännes, men tillika påminnes om, att han
i tid blef underrättad om s ain ïii an kallandet och att protesten
kom för sent. Exempel från unionstiden anföras för att
bevisa, att, om det också tillkom konungen ensam att, när han
var närvarande, hålla riksdagar, så kunde sådana lagligen
hållas under hans frånvaro, när hans ed ej tillbörligen hölls vid
*) Finnes äfven tryckt i svensk öfversättning i »Mandata»» etc. samt i
Chesnecopheri »Fullkomliga skäl» etc. Det är dateradt den 28 Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
