Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
S. J. BOËTHIUS.
Söderköping var intet beslutet som stred mot rikets grundlagar,
ocli dessa voro ej tvifvel ak tiga, utan hade flere gånger blifvit
med ed bekräftade, och genom arfföreningen hade intet annat i
dem blifvit förändradt än stadgandet om tronföljden; andra
friheter borde enligt alla statshandlingar bevaras, ja snarare
förbättras, och den önskan uttalas därför, att Svenskarne skulle i
enlighet med konungens ed få njuta de friheter, som de själfva
och deras förfäder ärligen förvärfvat. Då man känner de
olyckliga följder som inblandningen i de svenska angelägenheterna
medförde för Polen, gör det i sanning ett egendomligt intryck
att läsa den därpå följande varningen till de polska och
litliariska ständerna att ej bidraga till Svenskarnes undertryckande,
utan besinna, att, ehuru Polen var ett mäktigt rike och
Sverige syntes försvagadt genom ett långvarigt krig, så pläga
förändringar i ett rikes regering medföra fördärf äfven för dess
grannar. Till sist sade man sig emellertid hoppas att
Polackarne skulle använda sina tillgångar icke till att omstörta lag,
rätt och privilegier i Sverige, utan till att upprätthålla dem,
ty detta vore bästa sättet att befästa konungens myndighet
och anstode också bäst Polackarne, som själfva alltid varit
berömda för sin frihetskärlek.
Lindorm Nilsons uppdrag var som vi sett stäldt till
hertigen personligen, och hans svar därpå synes ej hafva gifvit
anledning till några öfverläggningar med rådet. Hertigen
förklarade däri, att han ej kunde tro, det konungen ville föra
färdiga kanoner ur riket, och att det ej kunde ske utan
ständernas vetskap, men han erbjöd sig nu att skicka koppar, om
konungen äntligen hade »lust efter sådana stycken». Likaledes
afböjde han skinnvarornas sändande under förklaring, att
konungen ej kunde vilja utblotta riket därpå saint att prinsessan
Anna äfven fått löfte om sådana. Det begärda skeppet skulle
sändas, när han fått veta bestämmelseorten, men han påminte
om det »rara» svenska skepp som konungen lät ligga och
fördärfvas i Danzig. Några penningar till grafmonumentet
funnos ej nu, men han lofvade försöka skaffa medel till
vårenAngående dyrbarheterna i Vadstena hänvisade han
till ärkebiskopen; »H. F. N. hafver med sådana saker intet
1) De följande oroligheterna hindrade såsom bekant utförandet häraf, och
först af Gustaf III blef monumentet fördt till Sverige och uppsatt i Upsala
domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
