Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
S. J. BOËTHIUS.
Han frågade vidare, om de kunde öfverbevisa honom om något
sådant; hvilken artikel i Söderköpings beslut vore olaglig,
hvilka af konungens tjenare blifvit afsatte och borde
återinsättas i sina ämbeten; om de ansågo Flemmings handlingssätt
riktigt och nyttigt för konungen och riket, samt hvad han skulle
göra för att rätta sig efter konungens vilja.
Sändebuden svarade härpå den 8 Oktober1), att det endast
var, ifall man visade aktning för Sveriges lag, konungens ed,
alla hans rättigheter samt hans regeringsordning, som konungen
kunde lida, att hertigen och rådet fortforo med regeringen. För
öfrigt förklarade de, att konungen förbjudit dem att inlåta sig
på någon vidlyftig »disputats» med hertigen, men upprepade
dock en mängd af de fordringar de framstält den 3 Oktober.
Med afseende på Klas Flemming svarade de, att de ej kunde
veta, om alt var som det berättades, »då svaranden ännu icke
varit tillstädes mot klaganden», men att, om Flemming kunde
öfverbevisas hafva handlat mot lag och konungens fullmakt,
skulle därom ransakas och dömas i konungens närvaro; till dess
finge emellertid hertigen ej göra något intrång i Flemmings
eller andras ämbete. Till sist förklarade de, att, om hertigen
verkligen ville rätta sig efter konungens vilja, kunde detta bäst
ske därigenom att han följde dennes »gjorda ordning».
Dagen förut hade samtliga riksråden afgifvit sitt svar på
hertigens framställning till dem af den 4 Oktober. 2) Denna
handling synes visa, att riksråden fortfarande kände sig
behöfva hertigens medverkan. De förklarade nämligen, att de
på grund af den ingångna föreningen samt Söderköpings
beslut, men aldra mest på grund af konungens fullmakt, som
ej vore återkallad, samt äfven emedan de ej visste, hvilken
utom hertigen skulle vilja åtaga sig regeringen, ansågo nyttigt,
att ban tills vidare fortfore därmed. Emellertid synes
sändebudens uppdrag ej hafva förfelat att på dem göra ett visst
intryck, enär de indirekt gåfvo hertigen en förmaning att
iakttaga större hofsamhet, i det de uttalade sin förhoppning,
att konungen ej skulle få skäl att besvära sig öfver en dylik
anordning, ifall man rättade sig efter hans och undersåtarnes
ed och »därhos hafver H. K. M:ts höghet och kungliga myn-
*) Acta hist.
2) Original bland »Rådslag» refereradt i Meddelanden från Riksarkivet,
VI, sid. 183.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
