Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
S. J. BOËTHIUS.
derna att aldrig mer lemna PolenKonungens förbud mot
riksdagen förklaras hafva varit betydelselöst, ty lagens
stadgande, att undersåtarne skola konungens bud stånda, gälde
endast, när dessa voro lagliga, och hvad som icke vore förbudet
det vore lagligt. Att konungen ej gifvit hertigen ett absolutum
imperium, vore sant, ty han kunde ej gifva hvad han själf
saknade ; han kunde ej stifta lag utan allmogens samtycke, och
detta hade ej inhemtats till någon lag som förbjöd riksdagars
hållande. Argumentet, att möten aldrig hållits med förbigående
af konungen, sedan Sverige blef arfrike, pareras därmed, att
ingen konung efter arfrikets införande vistats utrikes och lemnat
riket i sådan oreda, som Sigismund gjort.
Äfven om man skulle erkänna riktigheten af alla dessa
hertigens skäl ocli sålunda medgifva, att han varit berättigad
sammankalla riksdagen, så följer dock däraf ej, att de fattade
besluten skulle vara giltiga utan konungens samtycke. Karl
har ej undandragit sig att upptaga denna fråga, men då han
härvid blott kunnat anföra, att ej häller nya lagar finge stiftas
utan allmogens samtycke, och att Söderköpings beslut ej
innebar några nyheter, kan han ej sägas hafva fullständigt löst denna
svårighet.
Bättre lyckades däremot hertigen, när lian skulle bemöta
Sigismunds påstående, att det varit onödigt att låta ständerna
i Söderköping förnya sin trohetsförsäkran, samt att hertigen
gjorde sig skyldig till revolutionära omstörtningar, hvilka äfven
kunde blifva farliga för hans egen familj, och i denna del af
hans svar är det, som man träffar de djärfvaste utlåtandena
och som Sigismund fick mottaga de allvarsammaste varningarne.
Att förnya »kröningshandeln» — så är gången af hans
bevisföring — vore visst nödigt, efter som den blifvit bruten. För
sina arfvingar behöfde ej hertigen frukta något, ty
»regementen» förlorades genom ogudaktighet och orättvisa och ändamålet
med Söderköpings riksdag hade just varit motsatsen. Han hade
således därigenom snarare befäst konungens arfsrätt, då han
befäst grunden därför, och om nu konungen upphäfde mötet,
så kunde alltså med rätta sägas, att han upphäfde denna grund
samt med det samma den förnyade trohetsförsäkringen och
sålunda skilde sig och sin afföda från regeringen. Många exempel
*) Se Hist. Bibi. IV (»Om den svenska högadeln etc.») sid. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
