Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 117
visade ock, att folken uppsagt sin trohet, när konungarne brutit
sin ed, och en ed vore ej »ett orättfärdighetens band», som
bunde undersåtarne, fastän den brötes af konungen. Hertigen
kunde ej beskyllas för revolutionära åtgärder med afseende på
religionen, ty han genomförde blott lagliga beslut, men
Sigismund bröt sin ed genom att vilja hafva religionen fri.
Hertigen trädde ej från sin faders manliga gerningar, genom hvilka
arfsrätten var förvärfvad1), men konungen själf kunde behöfva
en sådan förmaning, ty han hade i mycket brutit mot Gustaf
Yasas testamente, »på hvilket arfföreningen är grundad», och
arfsrätten vore ej förvärfvad, för att konungen skulle hafva
makt »stiga från sin ed», göra hvad han ville och förhindra
god ordning i landet, utan för motsatsen. Det vore ej sant, att
hertigen gjorde konungen »afund under religionsskygget», utan
han hade alltid uppmanat undersåtarne till trohet, såsom
Söderköpings beslut utvisade, men om de fattat något misshag, vore
konungen själf orsak därtill, som ej höll dem vid deras
rättigheter samt ej iakttog lagen och sin ed. Långt ifrån att vilja
göra sig till konung hade hertigen tvärtom ej begagnat sig af
de många tillfällen att blifva det, som bevisligen stått honom
öppna, och han borde ej beskyllas för att hafva trängt sig in i
regeringen därför, att han åtagit sig dess mödor, ty han hade
gjort det på konungens, rådets och ständernas begäran, och
under unionstiden hade män regerat i egenskap af drots, hvilka i
börd ej varit jämförliga med hertigen, hvilken var »en
arfta-gen furste».
Mot beskyllningen att hafva brutit mot konungens
regeringsordning anförde hertigen, att denna ej vore laglig, då den
utfärdats utan hans och rådets råd, och han förnekar nu
uttryckligen, att han någonsin afgifvit det mycket omskrifna
reversalet 2), förklarande, att det vore föga »berömligt» att
utsprida, det han utfärdat ett reversal af det innehåll, som
den af konungen sända kopian utvisade, hvilken ej stämde
öfverens med cl et som han verkligen afgifvit. Till sist
tillkännagaf han, att han nu ämnade hemställa till ständerna,
huru de ville, att riket skulle regeras, eftersom han icke utan
deras vetskap kunde lemna regeringen, som han öfvertagit på
j) Detta uttryck förekommer i Sigismunds bref med Kerner.
2) Se ofvan sid. 58, n. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
