Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
129
kännetecknens utprägling, han likställer olikheter och framsteg
utan hänsyn därtill, om icke möjligen dessa händelser varit
likgiltiga eller rent af skadliga för nationens egen odling. Det
går nämligen godt för sig att lefva ett individuelt lif, fast andra
samhälleliga individer stå en mycket nära. Likheten kan väl
innebära en fara, om den medför, att nationen själf upphör att
känna sig som en enhet gent emot andra, eller om andra känna
sig som en enhet med nationen, och denna saknar krafter att
häfda sin individuella rätt; men olikheten är ock en fara och
en olycka, såsnart den leder till isolering. Och en andelig
isolering kan inträda blott på grund af olikhet i nationella
institutioner, som gör ens eget lif ofruktbart för andra och andras för
en själf. Odlingen betingas väsentligen däraf, att det finnes en
mångfald nationer tillräckligt olika för att känna sig som
själfständiga individer och tillräckligt lika för att ega en mängd
anknytningspunkter till jämförelse och inbördes upplysning.
På grund af de mänskliga förmögenheternas begränsning —
i detta fall särskildt bristande kunskaper i förening med
nationelt högmod — är också den nationella häfdatecknaren utsatt
för den faran att tolka som immanenta nationella processer
sådana händelser, som hafva sin närmaste och egentliga förklaring
utom nationens lif i andra samfunds förhållanden, hvilka direkt
eller indirekt inverkat på eller rent af bestämt ens egna.
Svårigheterna ökas i samma mån man kommer närmare till
egen tid, i det att det då icke blott blir vanskligare att
öfverskåda den växelverkan af främmande inflytelser, som gör sig
gällande, utan äfven berättelsen ännu saknar den relativa
afslutning, som en förgången period eger, och som gör det lättare
att förbinda händelserna i kausalitetsförhållande med stadigt
hänsyn till den slutliga utgången. Den som själf lefver uppe i
händelserna kan aldrig rätt bedöma dem af det enkla skälet,
att han icke känner dem fullständigt, ty han känner icke deras
slut, som just är det väsentligaste. Midt uppe i dagens brokiga
lif fattar han gärna den ena eller andra partigruppen som
ensam bärare at det nationella lifvet och den nationella odlingen.
Hvad som bidragit till detta partis seger får därför en vigt i
framställningen, som det icke i och för sig eger, och kanske en
alldeles motsatt emot den, som framtidens häfdatecknare med
full kännedom om händelsernas hela sammanhang skall tillägga
detsamma. Det är därför nästan utan exempel, att en historia
Hist. Tidskrift 1886. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
