Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
NILS HÖJER.
själf eller dess innebyggare föga eller intet inflytande kunnat
utöfva. Och detta är naturligtvis särskildt fallet med små stater.
Säkerligen skall hvar och en medgifva, att det vore en
galenskap att skrifva Hessen-Kassels historia under förutsättningen,
att de stora epokerna i denna stats lif skola uteslutande eller
hufvudsakligen förklaras ur staten själf. Äfven en så stor
nation som den tyska har vid flere tillfällen fått sitt öde
bestämdt utifrån för långa tider. Man kan väl säga, att det varit
Tysklands splittring, som framkallat främmande inblandningar,
men det är icke dess mindre dessa senare, som väsentligen bestämt
nationens lif, försåvidt detta utan yttre inverkan skulle blifvit
ett helt annat. Må man blott erinra sig det trettioåriga kriget
och dess följder. På samma sätt hafva de stora epokerna i
Englands historia till väsentlig del sin förklaring i förhållanden, som
ligga utom riket. Skulle då Norge ensamt stå där som ett
suveränt och absolut väsende, som är till allena genom sig själft,
möjligen mottagande inflytelser utifrån, men »städse bearbetande
dem på ett själfständigt sätt»? I själfva verket, om man går
till landets kända historia och icke söker svaret i konstruerade
öfversigter — så befinnes det främmande inflytandet hafva varit
väl så stort som på något annat håll, och hvad den politiska
historien angår, väl större än i de flesta andra stater.
Redan i Sars första mera betydande historiska verk, Norge
under Foreningen med Danmark (1537—1814) öfverraskas
läsaren af slutklämmen i boken, att »Norges Ophøielse til et
selvstændigt Rige i 1814 var, ligesaalidt som dets Nedsættelse til
et Lydrige i 1536, et Verk af Tilfældet. Begge disse store
Omvexlinger i vort Fædrelands Skjæbne havde sin væsentlige
Begrundelse i almindelige, i Folkets Udvikling og indre Forholde
liggende Aarsager, livis Virksomhed de ydre Begivenheder kunde
tjene til at fremskynde eller forsinke, men som, senere eller
tidligere, maatte lede til det samme Resultat.» Det är klart såväl
äf företalet som af många enskilda ställen i författarens följande
arbete, Udsigt over den Norske Historie2, att dess syftemål just
är att uppvisa, att de till utseendet plötsliga och våldsamma
om-skiftningarna i Norges historia äro led i en organisk,
sammanhängande utveckling. Sedan detta verk 1877 tills vidare
afstannat med andra bandet, innan författaren ännu hunnit unions-
I Nord. Univ. Tidskr. IV, 3 o. f.
2) l:a delen 1873. 2:a 1877 (går till unionstiden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
