Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
143
mänhet och i synnerhet af Gotlands och Vestgötalagen, hvilken
senares bestämmelser måste på den tid, då lagen upptecknades,
hafva haft motsvarigheter i alla andra lagar, eftersom densamma
uttryckligen uppställe rreciprocitetens grundsats med orden : »f)ylik
lag ok ræt sum utlænskir mæn göra os, fjylikan vilium vir {)em
göræ». Mot 13:e århundradets slut fingo de skilda landen ett
nytt och mycket starkt föreningsband i det nyupprättade frälset,
hvars medlemmar närmades till hvarandra af gemensamma
intressen och inom kort intogo en betydande ställning i samhället.
Samtidigt utbildades också riksrådet, och herredagarne började
rådpläga om och afgöra rikets angelägenheter. Då nu de
särskilda landskapen under senare hälften af 14:e århundradet
antogo en och samma allmänna lag, så var man visserligen
kommen ett godt stycke på väg till bildandet af en helstat, men
det var dock långt ifrån att ännu »den ursprungliga
stamförfattningen hade upphört att lefva sitt eget lif.» — De särskilda
landen, som hvart för sig på olika tider och äfven med förändringar
antogo Magnus Erikssons landslag, bevarade allt fortfarande
enligt samma lag och likaså enligt Kristoffers landslag ensamma
för sig rätten att bevilja skatter. Det är sant, att denna rätt,
som framgent tid efter annan bekräftades t. ex. uttryckligen med
landslagens egna ord i Kristierns försäkran af 1476, ofta nog
blef kränkt under 14:e och 15:e århundradet, men att den ej
därför hade mistat sin lifskraft bevisas bäst däraf, att den tid
efter annan utöfvades och i nya former lefde upp igen, tills den
svenska riksdagen omsider i l7:e århundradet gjorde slut därpå.
Det behöfves icke att tränga djupt in i unionstidens svenska
partiväsen för att finna, hvilken stor politisk betydelse
landskapsförfattningen då ännu egde. Det var först Gustaf Vasa,
som bröt - dess udd och samlade de skilda landskapen till en
verklig helstat. I detta hänseende var han Sveriges Harald
Hårfager, och lian var det äfven i ett annat. Han är den förste
svenske konung, som vågat uppställa grundsatsen om konungens
eller statens ursprungliga och i händelse af missvård eventuella
eganderätt till ali rikets jord, hvilket för Norges del redan
berättas om Harald, då det om honom heter, att han fråntog
bönderna deras odal. Konungamakten var ock under hela
medeltiden ojämförligt mycket starkare i Norge än i Sverige och i
sammanhang därmed s ta m fö r fatt n i n gen mycket tidigare
under-gräfd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
