Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
NILS HÖJER.
deras inbördes rättsställning1). Men på de allra flesta ställen i
denna lag äro de alldeles likstälda med hänsyn till
ämbetsmyn-dighet, så att det helt obestämdt heter att »armaör æöa lender
maör» har att utföra en sak (sålunda kap. 3, 141, 309, 311,
314); i kap. 141 nämnes blott armaör i öfverskriften men i
texten »lender maör æöa armaör», och i kap. 142 nämnes blott
armaör både i öfverskriften och texten, ehuru det är klart af
jämförelsen ined den föregående §en, att lagbudet gäller bägge. I
kap. 3 ålägges årmän och ländermän betalnings- eller
ansvars-skyldighet för bötfälda tingmän, »hvar i sin sy sia», hvaraf synes
framgå, att deras myndighet, till arten densamma, var
utsträckt öfver skilda områden. A ett ställe (kap. 152) ålägges
emellertid ländermannen att hålla en person i fängsligt förvar,
»ef eigi er armaÖr til», och i ett annat liknande fall (kap. 253),
om årmannen nekade att göra sin pligt. Böterna voro för bagge
desamma, ehuru de delades på olika sätt, sa att armannens
gingo till bönderna, och ländermannens skiftades mellan dem och
konungen. I kap. 312 nämnes visserligen ländermannen ensam
såsom pligtig att vid krigsfara resa omkring med härpil
(bud-kafle), men detta är sannolikt blott en glömska af samma art
som den i § 142, då för öfrigt samma funktioner i lagen
tilläggas ländermän och årmän i fråga om krigsväsendet.
Beträffande slutligen de ställen i lagen, som afse att förebygga, att
enskilda personer begagnade konungens ombudsmän till sin
fördel i enskilda rättegångar, så begagnas här dels alldeles analoga
uttryck (»lendan mann æöa armann konungs», kap. 37) dels
uttryck af samma betydelse (»lendom manne ne ofrikis manne»,
kap. 47), dels omfattar lagbudet ögonskenligen alla konungens
ämbetsmän, ehuru blott ländermän uttryckligen nämnes (kap.
46 och 267). Det vill således synas, som ländermän och
årmän enligt lagen hade att hvar och en i sitt distrikt å
konungens vägnar förestå krigsväsendet och öfvervaka den allmänna
rättssäkerheten, ehuru vissa funktioner företrädesvis ålegat
år-männen, i hvilkas ställe eller till hvilkas hjelp ländermännen
uppträdde, då de förre antingen icke funnos till hands eller
undandrogo sig eller behöfde handräckning.
t) Redan i Frosta|nngslög nämnes företrädesvis armaÖr i fråga om
utförande af offentliga funktioner och i senare lagar iir det syslumadr konungs,
som trädt i bägges ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
