Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
NILS HÖJER.
förvaltningsområde för hvilken åsigt han ock anför goda skäl.
Betecknande är det särskildt, att namnet icke förekommer i
något af de norska skattlanden eller kolonierna. Däremot träffa
vi därstädes ett annat ämbete, nämligen lagmannens, hvilken
har sin fulla motsvarighet i Sverige, ehuru han först sent under
Sverres regering tydligt framträder i Norges historia och då som en
kunglig tjensteman i likhet med ländermännen. Maurer tror sig
emellertid kunna spåra lagmansämbetet genom hela Norges
historia1) och har visat att, ehuru lagmännen där i äldre tid
uppträdde flere tillsammans och saknade politiskt inflytande, var
dock deras juridiska befogenhet ungefär densamma som i Sverige
och på Island (att »segja lög»).
Yill man inlåta sig på att konstruera den norska
samhällsförfattningen före Harald Hårfager, så har man man väl
att-tänka sig i spetsen för bönderna dessa samma lagmän, som sedan
trycktes ned till en mindre bemärkt ställning af det starka
konungadömets representanter, hersar och ländermän, som
tillika voro krigarehöfdingar. Om själfstyrelsen i folkets trängre,
kretsar var bättre bevarad i Norge än i Sverige på den tidén,
därom är icke möjligt att bilda sig något säkert omdöme. Sars
förmodan i detta fall grundar sig, såsom vi sett, egentligen därpå,
att Sverige förr förenades till ett rike. Men menar man med ett
rike en helstat, så är det otvifvelaktigt, att Norge blef ett rike
flere århundraden tidigare än Sverige. Och ett statsförbund
under en i inre samhällsförhållanden endast svagt ingripande
konungamakt utgör intet hinder för vare sig själfstyrelse eller
utbildandet af en af konungamakten oberoende aristokrati. Just
därför att det norska konungadömet långt förr än det svenska
utbildades till en hela samhället beherskande statsmakt, kunde
en tjensteadel där uppstå något förr än hos oss, och då denna
tjensteadel sökte att göra ämbetena ärftliga, gjorde den intet
annat, än hvad ali annan tjensteadel i alla tider försökt; och
omvändt bidrog den omständigheten, att själfstyrelsen i folkets
trängre kretsar i Sveriges bevarades mycket längre än i Norge,
att i det förra riket skapa en konungadömet sidoordnad
stormansklass, som hade sin rot i landskapsförfattningen och aldrig
under medeltiden egnade sig odeladt åt konungadömets tjenst.
En adel, om man därmed menar en stormansklass, hvars
rikedom och inflytande går i arf från slägte till annat, egde
Das Alter des Gesetzsprecher-Amtes in Norwegen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
