Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
NILS HÖJER.
vi säkert, att i historisk tid innehade Sveriges bönder sin jord
med en lika så fullständig eganderätt eller odal som någonsin
de norska. Yi hafva ock sett, att de feodala begreppen om
konungens egendomsrätt till allt land framträdde mycket tidigt
i Norges historia och äfven gjorde sig gällande i lagstiftningen
med hänsyn till allmänningar, under det vi i Sverige höra föga
af dessa teorier före nyare tidén, utom hvad angår de stora
obygderna utanför landskapsindelningen. Med rätta säger en finsk
författare, att denna de norska böndernas efterlåtenhet gent emot
konungamakten visserligen icke antyder någon skarpt utpräglad
individualism och odalmannahållningx). Och särskildt måste
man medgifva, att den bevisar en stor svaghet hos folkförbunden
gent emot helstaten. Klart är visserligen, att grannelag måste
oftare hafva förekommit i ett land med stora odlingsbara
jordvidder än i ett så fattigt land som Norge, som på flere ställen icke
medgifver plats for mera än en bondgård, men det vill synas,
som om detta hvarken har med eganderätten eller suveräniteten att
skaffa. Munch grundade sin teori om landbyväsendet på
förutsättningen om en invandring af främmande krigare, och likstälde
därför Sverige och Norge i detta hänseende med hvarandra. »Det
är en känd sak», säger han, »att det i Norge och det egentliga
Sverige hvarken finnes eller någonsin funnits landbyar, medan
vi däremot redan i Skåne, Danmark och Tyskland finna
landbyar från äldsta tider»2). Emellertid torde det vara alldeles
otvifvelaktigt, både att landbyar funnits öfverallt i det gamla
Sverige, och att detta icke hindrat en fullständig eganderätt.
På den tiden, från hvilken våra landskapslagar förskrifva sig,
var redan den odlade jorden i Sverige »af forno» skiftad, och
sambruk torde icke hafva förekommit annat än understundom mellan
bröder eller närmare fränder. Visserligen kunde en jordegare
blifva utsatt för att få sina egor bytta genom nytt skifte —
stadgarne i Svealagarne om solskiftets bestånd för ali framtid
torde faktiskt ej hafva mycket betydt, då begreppet väl alltid
varit oklart — men detta kan ej gärna betraktas som någon
väsentlig inskränkning i eganderätten. Våra jordegare hafva nu
finné vi, at de hafva upkommit genom et fritt inkräcktande af det lediga landet,
sa at hvar och en husbonde var fullkomlig ägare til den tract, som han
up-rögde åt sig til hemman och, boställe». Jag finner ingen rimlig anledning att
öfvergifva denna teori.
*) Liljestrand, De nordiska bygningabalkarne, sid. 135.
2) Det norske Folks Historie, I, 1, sid. 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
