Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
163
De norske lagarna själfva synas mig bäst bevisa, att det
där införda rangväsendet icke är synnerligen gammalt. Hvad
ländermännen angår, så heter det uttryckligen om hirden i det
hela i Hirdskrå, kap. 27, att ursprungligen ingen skilnad gjordes
mellan konungens handgångna män, fast rangen sedermera
delades efter personernas anseende1). Hur mycket man för öfrigt
än måtte hålla på den norska ländermansklassens faktiska
ärftlighet, så kan man dock icke förneka, att konungatjenst i andra
germanska samhällen gifvit upphof till en mycket skarpare,
erkändt ärftlig, social rangskilnad. Det är tydligen denna
analogi, som förmått Sars att fästa öfvervägande betydelse vid
höl-dens högre rätt. Egandet af odaljord gaf upphof till en adel.
Härvid är först att anmärka, att hvarken Borgartingslagen
eller Eidsivatingslagen känna någon rangskilnad mellan frie
jordegare af fri börd; utom de klasser, som ledde sitt upphof från
träldomen känna de inga andra än ländermäns och hölders,
hvilka senare således fullständigt sammanfalla med de svenska
lagarnes bönder eller odalbönder (Borg:s Krist. I, kap. 9, jfr
III, 13, Eidsivat:s d:o kap. 50, jfr 39, II, 32), hvarför också
ordet höld i dessa lagfragmenter användes omväxlande med och
i samma betydelse som bonde, odalbonde. Då vidare icke häller
de isländska lagarne känna denna rangskilnad och slutligen
stadslagen tillerkänner alla fria höldsrätt, så måste man på förhand
ställa sig något misstrogen gent emot denna s. k. verkliga adel.
Detta blir än mera fallet, om man granskar själfva den lag, i
hvilken böldens högre rätt är skarpast framhållen, nämligen
Gulatingslagen.
Yi möta där ett stadgande, att alla isländingar skulle under
uppehåll i Norge taga hölds rätt under tre år, men om vistelsen
räckte längre, endast om de kunde med vittnen styrka sin
ställning, det vill väl säga bevisa, att de på Island egde odaljord.
Då Sars själf beräknar isländarnes tal efter landnåmstidens slut
till 25,000, så må det dock medgifvas, att det var ett
besynnerligt adelskap, som sålunda meddelades åt en så pass talrik stam.
Vidare gifva flere omständigheter vid handen, att hölds rätt icke
blott var det normaltal, från hvilket de andra klassernas höjdes
eller sänktes, utan ock det ursprungliga och i äldre tid för alla
*) I fyrnskunni var sa siör at aller J)æir men sem konunge värö
hand-gengnir eôa sværötakar. pa värö aller kallaöer linskallar, po at siÖan
græin-dizt nafnbætr eftir soemdnm oc metorÖum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
