Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
NILS HÖJER.
begynnelse kan man väl icke häller se i de önskningar om norska
mäns anställning som officerare, om en norsk handelskammare,
hofrätt och universitet, som de norska städernas deputerade
framstälde till konungen vid hyllningen i Kristiania efter
statskuppen 1660. Och om detta skall anses som en begynnelse, så
må man verkligen säga, att den var svag, efter som man sedan
icke hör något om dessa önskningar på omkring hundrade år.
Vill man fråga efter de förändringar i norska samhällets
daning, som gjorde det möjligt för Norge att, med ett klokt
användande af lyckliga konjunkturer, 1814 svinga sig upp till
en fullt själfständig ståt, ehuru det 1536 hade drifvit in under
Danmark »som et masteløst Vrag», så ligga dessa utan tvifvel
däri, att folket under föreningen med Danmark gått raskt framåt
i folkmängd, upplysning och välmåga, och att det nu genom den
dansk-norska helstaten fått hvad det förut saknade: en egen
armé och högre ständer, som kunde uppträda som ledare i
af-görandets ögonblick och sedan representera den unga staten och
värna dess intressen gent emot det svenska folk, som lösslitit
Norge frän Danmark. Detta är det bästa beviset för att den
gemensamma danska styrelsen alis icke missvårdat Norges
intressen utan snarare tvärtom. Af denna anledning bör man nu
visserligen icke prisa denna styrelse för någon synnerlig
oegennytta, ty grunden till regeringens fruktan att reta norrmännen
och dess tillmöteskommande gent emot befolkningens önskningar
låg väsentligen i dess farhågor för de svenska konungarnes
sträfvan att amalgam era Norge, hvilken framträder allt ifrån
Karl X:s dagar och blef ett bestämmande moment iden danska
styrelsens inre norska politik. A andra sidan förtjenar ej häller
denna styrelse något tadel, därför att den gjorde hvad den kunde
för att sammansmälta de bägge folken till en nation ei enhet.
Det kunde icke vara annorlunda, sedan de båda rikena engång
blifvit en politisk enhet; i synnerhet då man väl kände den
svenska styrelsens afsigter på Norge, hvilka voro så mycket
farligare, som Norges bönder både till språk och ställning stodo
vida närmare de svenska än de danska. Det måste därför för
den danska styrelsen blifva nära nog ett lifsintresse att
åstadkomma en dansk-norsk amalgamation, och det måste erkännas, att
den härvid gick till väga både med synnerlig moderation och
klokhet, och att den lyckades särdeles väl. Att försöket icke lyckades
fullständigt har sin tillräckliga förklaring i Norges afsides läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
