Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
173
Dessa ofvannämda förhållanden, som Sars riktigt
sammanfattar i uttrycket, att det nu i Norge fans »goda råstoff till en
nation», har han förut på ett lyckligt sätt utredt i sitt arbete,
Norge under Foreningen med Danmark. Han omtalar dem också
i sitt sista verk, men blott som ett bidragande moment och med
uttrycklig reservation, att det icke bör anses som hufvudsak.
Men hvad är då hufvudsak? Jo, den entusiasm för Norges fria
bondestånd, som genom inverkan från Rousseau och
upplysningsfilosoferna väcktes i slutet af 18:e århundradet hos både
Norges och Danmarks ämbetsmän. Den starka själf känsla, som
redan förut utmärkte norrmännen, erkännes vara »en provinsiel
Særfølelse»; men nu uppstod däremot hos de i Köpenhamn
studerande norska studenterna »en Følelse af at tilhøre et
ejendommeligt Folkesamfund, med sin særskilte .Aand og Forfatning
og sine særskilte Yeje i Fortid, Nutid och Fremtid». »I disse
Følelser laa Spirerne til en ny Udvikling. Herfra udgik Stødet,
herfra kom Kraften til det Gjenrejsningsarbejde i alle Retninger,
som førte til 1814 og som har ført videre». Han anför också
flere bevis på denna entusiasm för den norska bondefriheten i
den tidens dansk-norska litteratur, framför allt i de fosterländska
sånger, som diktades i Det norske Selskab i Köpenhamn, sånger,
som i parentes sagdt hafva en påfallande likhet med de svenska
nationssångerna, hvilka dock icke hittills väckt våra svenska
patrioters bekymmer; men något spår af att den norska
ungdomen skulle känt sig tillhöra ett folk med från Danmark skilda
vägar i framtiden det har man hittills betecknande nog icke
lyckats framdraga före 1810, då Wergeland framträdde ined sin
prisskrift Mnemosyne. Då Sars skall anföra ett »afgörande
vittnesbörd» för att den dansk-norska patriotismen fått
dödsstöten redan före den yttre skilsmässan, så nödgas han ock taga
sin tillflygt till ett yttrande af Jakob Aall, som gäller tiden efter
freden i Kiel, hvilken som bekant mer än något annat retade
norrmännen mot Danmark och därigenom blef en nationel väckelse
i dubbel mening (sid. 187).
Däremot känner man, att Gustaf III inlät sig i förbindelser
med några norska köpmän i Kristiania och sökte stämma dem
för en sammanslutning med Sverige, och att den danska
styrelsen under hela hans regering var mycket orolig för att ett
svenskt inflytande skulle göra sig gällande i Norge. Sars
till-lägger emellertid icke dessa händelser den minsta betydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
