Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
NILS HÖJER.
»det var ikke i den Retning de nationale Tendentser pegede
-eller at Fremtiden laa. Hadet mod Sverige var en altfor
væsentlig Ingrédients i Nordmændenes Nationalfølelse til at de
kunde ville opnaa noget ved svensk Hjælp eller ved en
Tilslutning til Svenskerne». I enlighet härmed går författare» tyst
förbi den enda plan till skilsmässa från Danmark, hvaruti
norrmän allt från föreningens början och grefvefejdens dagar
veterligen deltagit, nämligen grefve Wedels underhandlingar med
svenskarne vid tidpunkten för Kristian Augusts val till svensk
kronprins och den nationella väckelse i Norge, som stod därmed
i sammanhang. I enlighet härmed står hans uppfattning af
Kielfreden som en i Norges historia föga ingripande händelse,
åt hvilkens »nedværdigende Forføining» öfver Norges öde han
egnar några vreda ord för att omständligt dröja vid Falsens
besynnerliga idé, att han genom Norges grundlag af 17 maj
åter-införde dess lyckliga författning under Håkon den gode, därför
att denna grundlag, som innehöll den brokigaste samling af
främmande lånegods, i sig upptog en bestämmelse om
odels-rättens bevarande och hade lagt jordegendom till grund för
rösträtt på landet. I enlighet härmed står ock författarens
uppfattning af händelserna efter freden i Kiel och särskildt af
Kristian Fredriks korta regering.
Det gör i allmänhet ett nedslående intryck att läsa norska
författares dom öfver denne furste. Efter att hafva framhållit-,
att han intet annat var än ett verktyg för norska patrioter, då
han först satte sig i spetsen för nationen och proklamerade
Norges oafhängighet, skyndar sig Sars att karakterisera den man,
som Norge till god del har att tacka för sin jämbördiga
ställning i det svensk-norska statsförbundet, som en teaterhjälte, en
vek stackare, som forspilde det stora ögonblicket och gjorde på
sitt konungadöme »en ohederlig ände». Detta är icke så att
förstå, som skulle Norge fått en ohederlig fred med Sverige;
tvärtom erkänner han uttryckligen, att vilkoren knappast kunnat
blifva bättre efter ett lyckosamt krig; felet var blott att allt icke
blef uppnådt »paa den rette, virkningsfuldeste Maade». Härvid
glömmer man emellertid, att om Norge skall hafva ensamt äran
af resningen 1814, då må det ock taga skammen af freden och
unionen, om det nu nödvändigt skall vara en skam att icke
slåss och riskera ett lands hela framtid blott för att
åstadkomma ett fyrverkeri eller för att nära den nationella oviljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
