Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underrättelser.
— Gustaf Adolf Sparre I det betygande af saknad, som
framkallats af h. exc. grefve Sparres bortgång (den 26 april 1886),.
— icke öfverraskande, om vi besinna hans år, men likväl nu oväntad,,
när vi tänka på, huru han helt nyss med osviklig pligttrohet och
alltid lika varmt intresse fylde sina ämbetsåligganden samt deltog i
lärda och andra gagnande samfunds förhandlingar — kan ej Historisk
Tidskrift underlåta att deltaga. Då uppdrag blifvit mig lemnadt att
här nämna några ord till hans minne, har jag gärna mottagit detr
då jag har personliga skäl att med tacksamhet hägna hans hågkomst.
Jag behöfver ej inskränka mig till några allmänna fraser, utan kan
styrka omdömena med anförande af exempel.
I de korta lefnadsteckningar, som under den senaste tiden
offentliggjorts med anledning af grefve Sparres bortgång, har
visserligen hans förhållande till den historiska vetenskapen blifvit berördt,
men, för såvidt jag funnit, ej tillräckligt. Jag kan ej undra däröfver.
Det hörde ej till grefve Sparres karaktär att pråla med hvad han
visste eller gjorde. Ingen, som hade tillfälle att besöka honom,
kunde undgå att erfara ett intryck af den insigtsfulla uppmärksamhet
och det vänliga deltagande, med hvilka han gick alla till mötes,
rnen den, som ej kom längre än till mottagningsrummet och ej dit
leddes af något vetenskapligt intresse, kunde ej ana, att han befann
sig hos en lärd man. Mig har berättats, att en person, som ofta
haft anledning att besöka grefve Sparre i tjensteärenden, en gång, då
han såg honom i en boklåda, till dennas innehafvare uttalade en
förvåning öfver att se excellensen där, ty vid sina många besök hade
han ej hos honom sett någon enda bok. Likvisst var grefve Sparre
en af boklådans bästa kunder. Vid riktandet af sitt bibliotek sökte
han att erhålla ej allenast hvad som färdigt bjöds ut i bokhandeln,
utan han var äfven angelägen att genom sina bidrag möjliggöra
utgifvande af arbeten, som väl voro värdefulla, men icke kunde påräkna
någon nämnvärd afsättning. Härigenom kunde han komma i
besittning af sällsynta publikationer i mera än ett exemplar — det, som
han ej behöfde, skänkte han gärna till någon, som kunde däraf hafva
nytta.
De böcker, som grefve Sparre köpte eller fick, blefvo ej en
dekoration i hans arbetsrum, utan lästes. Han följde flitigt med den
nya litteraturen i de ämnen, som intresserade honom, och gladde sig
öfver hvart framsteg, som gjordes, öfver kritisk forskning, äfven när
den därvid oblidkeligt gjorde ned gamla antaganden, öfver nya uppslag
och nya forskningsmetoder, som voro egnade att sprida nytt ljus öfver
Sveriges öden. Huru uppmärksamt han läste syntes däraf, att han, om
han kände författaren, mången gång sände honom en promemoria,
innehållande anmärkningar eller spörsmål. Äfven forskare, som ej åtnjöto
förmånen af hans personliga bekantskap, kunde få en sådan prome-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
