Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
UNDERRÄTTELSER.
förnämligast under 16:e och 17:e århundradet» (6 delar; 1852—61)
samt »Englands historia under det 16:e och 17:e århundradet» (9 delar;
1859—67). Och utom för dessa sina hufvudverk fann han tid för
andra historiska arbeten af olika slag, för behandlingen af Preussens
historia — han var preussisk historiograf, för smärre historiska och
biografiska afhandlingar, bland de senare den mästerliga teckningen
af Wallenstein.
Att en så utpräglad författareindividualitet, som Rankes, skulle
framkalla anmärkningar var naturligt. Eör några var han alltför
konservativ; andra ogillade hela den »diplomatiserande»
historieskrifningen i sin helhet; man beskyllde honom för att hålla tillbaka
sanningen och låta historiens stora brottslingar tämligen helskinnade
slippa ifrån sin domstol. Sannt är, att för demokratiska rörelser
hade han ej sinne; att han helst rörde sig med de verldshistoriska
synpunkterna och mindre tänkte på att döma än att förklara och
förstå sammanhanget, Men saknar han sålunda partiskribentens
färgläggning och moralistens patos, riskerar han å andra sidan icke deras
öde att föråldras i samma mån som åsigterna ändras och systemen
växla — hvilket visserligen icke hindrar att objektiviteten,
passions-lösheten hos honom stundom kunnat gå för långt.
Trogen den vetenskap, hvars fana han svurit, förblef Ranke
akademisk lärare (han blef ordinarie professor 1834), tills han 76
år gammal år 1871 upphörde med den offentliga verksamheten. Ur
den skola han bildat framgingo efter hand lärjungar, som gjorde
mästaren heder och på olika arbetsfält tillämpade hans metod. Yi
behöfva endast nämna Waitz, Giesebrecht, Sybel. Men han har äfven
på annat sätt främjat sin vetenskap. Det var han som väsentligen
utstakade arbetsplanen för den berömda »Historiska kommissionen» i
München, som rikt doterad af Baierns konungar, utvecklat en så
storartad verksamhet genom publikationer af krönikor och
urkundsamlingar (tyska riksdagakterna, hanserecesserna m. fl.), vetenskapernas
historia i Tyskland och ett tyskt biografiskt lexikon. Och liksom
Ranke på sina historiska öfningar gärna behandlade medeltidens
skribenter, så främjade han äfven på annat sätt, såsom genom den
bekanta publikationen »Jahrbücher des deutschen reichs» dess studium,
hvilket annars var honom mera främmande.
Ranke hade uppnått den ålder, då pennan vanligen faller ur den
tröttnande handen äfven på den kraftfullaste, och hade användt
ledigheten från officiella göromål på ordnandet af sina samlade skrifter,
utaf hvilka 48 band utkommit. Då öfverraskades man af underrättelsen
att åttiofemåringen utgifvit första bandet af en verldshistoria. Delarne
följde raskt på hvarandra och han hade uti sex band hunnit ända fram
till det tyska rikets grundläggning under medeltiden1). En ringa tidrymd
tycktes skilja honom från de århundraden, han själf med sådan
kärlek hade studerat, då döden omsider afbröt en vetenskaplig
verksamhet, framgångsrik, glänsande och rik som fås. Äfven detta sista af hans
En sjunde del berättas föreligga i manuskript.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
