Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STB ÖD DA BIDRAG TILL SVENSKA STATSSKICKETS HISTORIA.
221
remiss med anmodan till Konstitutions-Utskottet att skilja de
nya, vid denna riksdag väckta, »frågorna från dem, som i förra
Konstitutions-Utskottets betänkande rörande förändringar i
Tryckfrihetslagen voro föreslagna».
Sedan saken sålunda var afgjord, reste sig friherre Lars
August Mannerheim, hvilken icke deltagit i den föregående
diskussionen och yttrade: »Då jag ej kan förena mitt begrepp
om en rätt tillämpning af den i grundlagen stadgade och öfver
lagstiftaren satta princip för förändringar i grundlagen med det
nu fattade beslutet, begagnar jag den i riksdagsordningen hvarje
riksdagsman förvarade rätt att mig däremot reservera, hvilket
jag anhåller att få i protokollet antecknadt». I detta yttrande
förenade sig hrr L. Heijkenskiöld, bokhållaren i Riksens
Ständers Bank G. A. Brakel, notarien i Krigshofrätten L. J.
Dalman och friherre J. Cederström, hvarefter rektor Gustaf
Abraham Silfverstolpe anförde: »Jag har under hela
öfverläggningen iakttagit tystnad för att ej försöka ett motstånd, som jag
ansett vanmäktigt. Nu, sedan den rådande viljan stadgat beslutet,
anhåller jag att enligt § 53 R.O. och § 42 R.H.O. till
protokollet få göra min reservation, att jag ej till alla delar i detta
beslut kan instämma. Jag vill uppriktigt förklara, att jag däri
ej befarar något vådligt för sjelfva Tryckfriheten. Hade
föreskrifterna blifvit stadgade i enlighet med de föreskrifna formerna,
skulle jag varit bland de förste att till dem samtycka. Blott
däri hade jag ej kunnat instämma att, om denna lagen blifver
allmänt antagen och det 8:de momentet af 4:de paragrafen
gil-ladt, det verkeligen nu mera finnes ett tillfälle, då en svensk man
kan dömas utan hvad lagen hittills ansett för laga dom och
ransakning. Nu, sedan denna möjlighet är förhanden», tillade
han med dräpande satir och med tydlig hänsyftning på friherre
Wetterstedts nyss anförda yttrande, »måtte allenast den önskan
tillåtas mig, att den nu antagna lag länge må blifva tillämpad
af den hjelte, som genom sin kärlek för Sverige och sitt nit för
rättvisa och sanning ensam förmår bereda vår sjelfständighet,
bibehålla det allmänna lugnet och skydda personlig säkerhet,
mer än lagens vanskeliga bokstaf». Med Mannerheim och G. A.
Silfverstolpe instämde till alla delar riddarhussekreteraren Axel
Gabriel Silfverstolpe, hvilken lika litet som desse deltagit i
den föregående öfverläggningen1.)
Ridd. o. Ad. prot. 1812, I, 743—833. Vid justeringen den 3 juli
anmäldes reservation äfven af revisorn i Kammarrätten J. Zengerlein. Prot. II, s. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
