Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
Men om möjligheten af den personliga bekantskapen är obestridlig,
uppträder pl*of. D. så mycket bestämdare mot möjligheten af någon
närmare förtrolig beröring mellan de båda männen. Han grundar
sina betänkligheter i främsta rummet på den olika politiska ståndpunkt
de intogo. Hemming Gad var danskarnes lidelsefulle fiende, medan
Albert Krantz med välvilja omtalar samma danska konungar, som
den förre så länge och så bittert bekämpade, och i samma skrift
»Svecia», som i orationen åberopas, talas bland annat om, hur Sten
Sture blandade »fas atque nefas», »alltför mycket lyssnande till
andlige», vid hvilket sista egendomliga påstående prof. Daae anser, att
man i främsta rummet måste tänka på Hemming Gad. Hade de
varit så nära bekanta, menar prof. Daae vidare, borde man väl hos
Krantz finna något spår af literär förbindelse med den svenske
politikern, som bättre än någon hade varit i stånd att lemna honom
underrättelser om svenska förhållanden, men därtill finnes ej någon
den ringaste antydan. Ar sålunda uppgiften om de båda männens
mångåriga vänskap antagligen ogrundad, så har man däri, sluter
prof. Daae, ett bevis för att hela orationen är hopsatt af Johannes
Magni, hvilken återigen bevisligen känt och begagnat Krantz arbeten.*)
Denna slutsats stöder prof. Daae med tvänne nya bevis. Bland de
många giftiga saker orationen innehåller mot danskarne finnes äfven
en skildring af de olika slag af danskar, som plägade invandra till
Sverige, nämligen djeknar, hofmän, munkar och qvinnor, bland hvilka
de sistnämda vore de farligaste, och talaren ogillar i sammanhang
därmed mycket skarpt giftermål mellan de båda nationerna. Det är
föga troligt, menar hr Daae, att dylika omdömen skulle ha fällts
inför Svante Nilsson, som sjelf var gift med en dansk qvinna. Det
andra beviset är, att i Johannes Magni historia det förekommer ett
annat tal, Nicolai Ragvaldi vid mötet i Basel, hvilket enligt hr D.
gör ett högst misstänkt intryck, något, för hvilket han emellertid
lofvar att en annan gång anföra skäl.
Det är, såsom redan antydts, ej första gången orationens äkthet
drages i tvifvel. Redan den danske historieskrifvaren Svaning, som
1560 skref en vederläggning af Johannes Magni historia, talar
tveksamt om »dennes eller hans(!) lydbiskop Hemming Gads smädliga
tal», ett uttryck, som mail dock ej torde kunna fästa särdeles stor
vigt vid, då det svårligen ingick i Svanings afsigt eller ens var
möjligt för honom att företaga någon kritisk undersökning af Johannes
Magni författarskap och källor. De egentliga angreppen lia
emellertid gjorts först i senare tid. Så uppträdde den danska
forskaren Kall-Rasmussen på 1850:talet mycket bestämdt emot talets
äkthet.2) Hans förnämsta argument stödde sig emellertid på några
beräkningar i afseende på Hemming Gads ålder och tiden för hans
vistelse i Rostock liksom för hans Romresa, hvilka sedan visat sig
Ett fragment af Krantz, enl. uppgift skrifvet af Johannes Magni sjelf,
finnes i Lunds universitets bibliotek, anf. tidskr. s. 2-44 not.
2) D. Geheime Arch. Jlarsberetn. I, Tillæg, s. 28 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
