Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
afskriften, svårligen ha varit äldre — den är därtill alltför felaktig
— och aldra minst ha gått tillbaka till Hemming Gads egen tid.
Från konung Gustafs sista år är det också vi för första gången
finna ett omnämnande om orationen i skrift, och sagesmannen är
ingen mindre än konungen sjelf. Den 26 februari 1558 skrifver han
nämligen till herr Gustaf Olsson (och lika lydande till herr Sten Eriksson) :*)
»Kere her Göstaf, vi skicke edher hermedh enn oration til hände,
hvilken enn rätsinnig, trohiärted svensk man benempd doctor
Hen-ningh Gadh, fordom electus till Lynköping, alle trogne och
rätrådige svenske menn till enn varnagel utsatt hafver för våre grannes
the danskes argelistige och ilfundige stemplinger och prachtiker, som
the esomofftest medh umgå och emot oss svenske bruke pläge,
hvilken oration I veie öfverse och thär hoss ofverväge och besinne hvad
säkerhet vi af samme danske ännu kunne hafve til att förmode.2)
Det var samma år något längre fram, som konungen begärde
få låna af ärkebiskop Lars Saxos krönika, »effter vi nu achte låte
någet att schrifve um the danskes dygder». En frukt af dessa
poli-tisk-historiska intressen blef, som bekant, det af Peder Svart under
konungens ögon författade gensvaret på den danska rimkrönikan.
Erinrar man sig nu, att första upplagan af Johannes Magni
historia utkom 1554 (andra upplagan utkom 1558), ligger den
slutsatsen nära till hands, att det var den, som bragte konungen kunskap
om orationen — och att han låtit öfversatta densamma på svenska.
Med andra ord, det omdöme om texternas förhållande till hvarandra,
som utg. af SES fäller, skulle således alldeles omvändas, och
Johannes Magni text blifva källan, från hvilken de öfriga härflyta. Jag
erkänner villigt vigten af de invändningar, som af nyssnämde utg.
gjorts häremot, hufvudsakligen på grund af de olikheter i uttryck
som i de svenska och latinska texterna förekomma, men det synes
antagligt, att konung Gustaf var mindre angelägen om att lemna en
ordagrann öfversättning af Johannes Magni, än att få en för hans
ändamål passande fri sådan. Den, som en gång på egen hand lät
i dalkarlarnes namn uppsätta skrifvelser, var nog i detta hänseende
icke så nogräknad som vi; vare detta sagdt utan afsigt att förklena
konungens minne.3) Det är vidare sant att i den ena gruppen af de
svenska texterna stora uteslutningar förekomma, Men den första mera
betydande af dessa (SES III 1, s. 50) angår nästan uteslutande
danska konungars grymheter mot sina egna fränder; den andra (anf.
arb. s. 54) rör lika litet Sverige, och den tredje och största (s. 55)
angår de danska konungarnes behandling af landets biskopar: allt
sålunda detaljer, som för konung Gustafs syfte voro af mycket
under-ordnadt intresse. De svenska texternas inbördes förhållande är
härmed visserligen ännu icke afgjordt.
*) Registraturet för denna dag.
2) Det iir dessa ord, som synas ha blifvit lagda till grund för den titel
hvarmed .några svenska exemplar äro försedda.
3) Äfven den i Riksarkivet befintliga tyska texten, som uppenbarligen
ansluter sig till Johannes Magni, tillåter sig åtskilliga friheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
