Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
därföre hvad Ni kan, älskade broder i Herren, med ert ädla sinnelag
och sörj för den lutande ställningen (fessis rebus), om något råd
och hopp ännu återstår er, och meddela er med oss i denna farliga
oro, att vi alla inbördes må uppnå åtminstone någon dräglig
enighet i den helige andes kraft och Guds kärlek.»
Huruvida något möte hållits på utsatt tid i juni månad, är mig
icke bekant. Att det längre fram på året varit ett sådant i Uppsala
framgår af det andra brefvet från biskop Jöns, dat. Linköping den 2
oktober samma år. Det heter där: »Af ers högvördighets bref från
Uppsala ser jag med häpnad herr kanslerns rörelse (commotionem)
öfver de vilkor och förbehåll, som gjorts vid våra underskrifter.
Nogsamt märkte jag att det misshagat flere af församlingen (concilio),
att vi tills vidare täfla med(P) (tantisper emulamur) den allmänneliga
kyrkans enhet och heliga lydnad. Dessa blott misstänker jag vara
upphofvet till missnöjet mot kanslern, men enskildheterna lemnar jag
åt Guds rättvisa att pröfva. Men att Ni i ert och mitt namn helt
enkelt skrifvit under, var nödvändigt, såsom jag förnummit, och
godkänner jag det och vill i denna del fritaga er, som om jag sjelf
varit personligen närvarande och underskrifvit med egen hand.
Fördenskull har jag skrifvit härom till ärkebiskopen och till biskopen i
Vesterås, hvilken också lagt sig ut för mig ursäktande min hastiga
resa, ty jag var verkligen allvarsamt sjuk och fruktade kroppskrafternas
upplösning. Jag reste omsider trygg, utan att ana något om denna
förargelse med underskrifterna, men genom Guds nåd tillfrisknade
jag på fjärde dagen efter min affärd. Här hos oss förändra vi
ingenting i fråga om ceremonierna tills recessen kommer slutbehandlad,
erkänd och beriktigad (finaliter examinatus, recognitus et castigatus)
af K. Maj:t.»
Det framgår af de meddelade utdragen tydligt nog, att
öfverläggningarna varit stormiga och brytningen skarp mellan det gamlas
och det nyas anhängare. Men hvad är det för akt de omtalade
underskrifterna gällt? Har det varit fråga om att underskrifva någon
kyrkoordning, såsom Danmarks presterskap fick göra ett par år förut,
eller har det blott varit fråga om några bestämmelser angående
ceremonier och kyrkotukt? Man skulle vara böjd att tro det förra,
när man läser Messenii framställning under år 1539, huru konungen
då »lät genom de evangeliska superintendenterna promulgera en sådan
kyrkoordinantia ungefär som Johannes Bugenhagen nyligen gjort i
Danmark’) (Scond. 111. V, s. 85). Och är ifrågavarande akt densamma,
som den recess, hvilken skulle komma från konungen »examinatus,
recognitus et castigatus» ? Till våra dagar har i hvarje fall ingendera,
för så vidt de voro olika, bevarats, och hvarpå Messenius grundar
sin utsago har hittills ej uppdagats. En annan akt finnes emellertid,
som otvifvelaktigt står i sammanhang med detta Uppsala möte och
förråder den riktning, hvari dess öfverläggningar ledts, och det är
den i Uppsala, men först den 8 december, daterade fullmakten för
Georg Norman att vara ordinator och superattendent öfver »bisper,
prelater och alle andre andelige« med deras underhafvande uti reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
