Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF UPPLYSANDE SVENSKA HISTORIEN.
257
Jag kom hit tisdagen kl. 9 om aftonen mycket uttröttad......
Vädret var dessutom afskyvärdt och jag kan försäkra er att på
länge har jag ej under så kort tid gjort en så mödosam resa.
Ehuru illa klädd för sorgen, lät jag i går begära audiens hos
drottningen. Hon beviljade den nådigt och mottog mig på samma
sätt. Jag var en god qvarts timme ensam i hennes kabinett, som
jag lemnade, öfverhopad af välvilja och godhet, efter att hafva aflagt
min condoléance och lyckönskat henne till kronan. Jag blandade
in ett stycke på franska, som jag bad om ursäkt för, hvarpå hon
mycket nådigt sade mig, att hon väl visste att hjertat var godt
svenskt. Hon frågade ifrigt efter er, jag framförde er vördnad. H. M.
sade mig att hon aktade och älskade er och slutade med att säga,
att hon ej kunde undvara er. »Jag är henne ogärna förutan)) det var
orden. Jag svarade att jag skulle underrätta er och att jag trodde
att bara detta uttryck skulle komma er att resa från Sui|dbv det
fortaste Ni kunde........
Görtz anlände i förgår middags ledsagad af Schering Rosenhane
och den unge Taube. Det hade en afrättning egt rum utanför porten
till Norrmalm, hvilket hade samlat en stor massa menniskor, som
först trodde det var arfprinsen, men när den fick höra att det var
Görtz, gjorde ett så förskräckligt buller med smädelser och hundra
tusen dumheter (sottises), att officerarne som voro vid de båda
vagnsdörr arne hade mycken möda att rädda fången, ty folket ville absolut
att man utlemnade honom åt dem, och försäkrade att den största bit,
som skulle bli qvar af honom, ej skulle vara så stor som fingerändan.
Rosenhane, som talat om hela historien, hvilken här skulle bli för
lång, sade att när Görtz lemnade vagnen, vid dörren till stadshuset
vid Södermalmstorg, var han full af packets spott och att för att
rädda sig ur dess händer, hade han hakat sig fast vid Rosenhanes
ena arm, som hjelpte honom att stiga upp för trappan, hvilket han
endast med svårighet kunde, emedan han skälfde i hela kroppen.
När han slutligen kom in i en kammare enkom försedd med galler,
där det hvarken fanns bord eller stol eller säng och där man
verkligen h vitströk väggarne, sade han med en grof ed: är det så
man behandlar en hederlig karl, utan att ha hört eller dömt honom.
Rosenhane lofvade honom att han skulle få sin bädd, hvilket han
också fick Ögonblicket efter. Jag har i dag hört, att han icke ville
sofva förliden natt, icke heller äta i dag, sägande att han icke var
van att undfägnas på det viset. Han är verkligt sjuk, men lika litet
beklagad af någon, som han har beklagat dem, som han har gjort
olyckliga. Det skulle bli ändlöst att omtala allt som säges här, så
att jag afstår därifrån. Jag har funnit ett ord af en af hans tyska
lakejer rätt lustigt (tout à fait plaisant); när han såg sig arresterad,
sade han till någon af dem som togo honom: das ist nichts; unser
herr hatt alle jähr so ein. calabalic, aber er weiss sich schon draus
zu helfen.
Vid passerandet af Telje fann jag Msgr hertigen af Holstein i
en släde framför porten, och som han icke kände igen mig, ansåg
Hist. Tidskrift 1886. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
