Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
J. A. LA GERM A1ÏK.
t en a synes gått lättare för sig än till infanteriregementena.
Endast sällan hördes klagomål, att värfvare med list eller
våld bortfört duglige karlar till regementena. Konungen sökte
också å ena sidan hindra alla våldsamma värfningar1) och
å den andra kronobetjänternes underslef vid rekryteringarna 2).
Det saknades ej personer, som föres logo våldsamma åtgärder
för att skaffa folk. Så anhöll en öfverste, att det måtte tillåtas
honom att förlägga manskap hos de rusthållare, som visade sig
tröga att betala rekryteringspenningarne, tills de lämnat, hvad
de voro skyldige 3), och en annan kom åter fram med
förslaget, att man skulle taga »oskicklige)) studerande till ryttare 4).
men dessa förslag vunno icke konungens bifall. — En åtgärd af
den enväldige konungens godtycklighet må anföras. Åtskillige
resterande socken- och postknektar från Elfsborgs län, hvilka
vid mönstringen blifvit kasserade, därför att de varit för unga
eller för svaga, togos till trossdrängar, och då landshöfdingen
sedermera begärde, att de kasserade karl arne skulle sändas
tillbaka till dem, af hvilka de lemnats, fick han till svar, »att
som vederbörande intet straxt hafva stält goda karlar utan poj-
värfningame skulle upphöra. Alla besutne bönder och åboar, som tagits till
krigstjänst i Skåne, blefvo lösgifne. Guvern. till Ulrika Elenora 22/12- —
Omkring 200 af dem, soin värfvades i Vesternorrlands län, rymde från
samlingsplatsen Hudiksvall och gingo hvar och en hem till sitt. Till större delen voro
de hemma i Helsinglands norra fögderier, såsom i Bjuråker, Delsbo, Norrbo. D.
16 febr. 1719 befalte Ulrika Eleonora, att 100 man af de olydige skulle
förstärka Helsinge regemente, men då de d. 18 juli skulle infinna sig, ankommo
blott 13 man. Landsh. yrkar, att de skulle strängt straffas. De hade varit
uppstudsige vid utskrifningen 1712 och 1713. Han anhåller, att drottningen ej
måtte fästa afseende vid den böneskrift, som prosten i Delsbo lär hafva
uppsatt. Såväl han som andra prester i den upproriska näjden skola straxt efter
rymningen hafva »för en del både lysa låtit samt dem den h. nattvarden meddelt.»
Kone. i Gefleborgs länsarkiv.
1) Detta framhålles i värfningspatenten. Karl till öfv. Brinck 23/4 1718.
2) Öfver dem hade många klagomål framkommit under år 1716. Så
påstods det, att de för mutor hvst och frikall at löst folk, och i stället tagit
besutne bönder till knektar, att de för lega och beklädnad uppburit mera, än de
bort göra, att de bortdrifvit åboarne från hemmanen, på det att de måtte kunna
uppgifva dem som öde och sedan själfva ny I tja eller mot vedergällning låta
andra nyttja ängar, betesmarker m. m. Alla, som emellertid gjort sig skyldige
till sådan egennytta, skulle genast afsättas och tagas till knektar. Karl till
landsh. 20/6 och till öfv. Löwenstjerna 6/8 1716. — Samma straff skulle ock
(;räffa hvar och en som hyste, dolde en rymmare eller gaf honom mat, ej sökte
att fasttaga honom och ej häller gaf läns- och fjärdingsman underrättelser om
en sådan karl.
Resol. 12/3 1717 på öfverste Koskulls memorial.
4) Resol. 15 5 1717 på öfv. Bennets memorial. Bennet anhöll, att han
måtte få en öppen »resolution till konsistoriet i Vexiö, att vederbörande rectores
och skolemästare sådane oskicklige skoledrängar uppgifva och utleverera». Jfr
förf. afh., Karl XILs krig i Norge 1716, s. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
