Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PUBLIKATIONER AF HISTORISKA HANDLINGAR.
319
idéer, som utfördes, och har han sålunda i dem rest sig en
minnesvård varaktigare än någon ärestod uti brons.
Härmed står nu äfven i sammanhang en ny utveckling af
sjelfva historieskrifningen, som visserligen icke häller tagit sin
början först i våra dagar, men som dock först nu fullt
medvetet gjort sig gällande. Medeltidens krönikeskrifvare
upptecknade vanligen blott hvad de sjelfva sett och hört. Andre
af-skrefvo dem, på sin höjd rättande hvad de trodde sig veta bättre,
och tilläggande hvad de i sin ordning upplefvat och erfarit.
Uti urkunden fann man efterhand ett välkommet supplement
till krönikan, men till en början ingenting mer; snart blefvo,
dock rollerna ombytta. Krönikan förlorade sitt häfdvunna
anseende och i stället för att fordom ha uteslutande inspirerat
historieskrifvaren blef den efterhand en källa, hvars auktoritet
i och för sig var misstänkt och hvars utsagor med urkunderna
som vittnen underkastades den skarpaste pröfning. Det är, som
bekant, Ranke hvilken i den nyare historieskrifningen
representerar det fullständiga frambrytandet och genomförandet af den nya
metoden.
Man finner lätt huru i äldre historiska arbeten den gamla
och nya riktningen framträda sida vid sida utan att någondera
vunnit öfverhand. Hos oss är Tegel en representant för detta
öfvergångsskede. På samma gång som han i sin Gustaf I:s
historia mångenstädes blindt följer äldre krönikeskrifvare,
inrycker han äfven vigtiga handlingar in extenso eller hemtar sina
uppgifter ur otryckta dokument, men utan förmåga att smälta och
inarbeta dem i skildringen eller att med deras tillhjelp underkasta
krönikans uppgifter det kritiska eldsprof, ur hvilket den historiska
sanningen först kan framgå. På detta sätt blir hans historia snart
sagdt ett slags mellanting mellan urkundssamling och historisk
framställning, och i största sämja följa stycken ur en äldre skribent
och stycken ur ett bref eller en urkund på hvarandra, de senare
så mycket mera försåtligt, som angifvandet af ursprunget var en
skyldighet, som för honom var i det närmaste okänd. Det
förhåller sig föga annorlunda med Messenius, som visserligen
anlitat otryckta handlingar i mängd, ehuru han ej inför dem in
extenso, men lika litet förstår att på dem bygga en kritisk
historisk framställning, och för öfrigt helt och hållet står på
annalistisk grund. Skildraren af det trettioåriga krigets senare
hälft Bogislaf Philip von Chemnitz står onekligen som historisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
