Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
E. HILDEBRAND.
författare högre, grundar sin framställning nästan uteslutande
på akterna sjelfva, men lyckas lika litet att beherrska
materialet, och någon bättre metod kom icke att göra sig gällande
under 1600-talet1). Men behofvet på en gång af urkundernas
stöd och af en lämpligare fördelning mellan dem och den
historiska framställningen gjorde sig dock samtidigt allt mer känbart
och man började omsider att hänvisa urkunderna till särskilda
samlingar, genom hvilkas publicerande den fasta grunden lades
till en fullt vetenskaplig historieskrifning, ehuru först nästa
århundrade såg densamma uppstå hos oss. Att följa det förra
slaget af publikationer i dess olika sträfvanden och utveckling
i Sverige är afsigten med denna öfversigt. Det säger sig sjelft
att med ett dylikt mål ej kan förenas något fullständigt
uppräknande af alla hithörande arbeten: det är endast de typiska
företeelserna vi kunna fästa oss vid 2).
* *
*
Det var äfven för häfdaforskningen i Sverige en
betydelsefull dag, när Magnus Gabriel De la Gardie den 14 december
1666, på samma gång den första förordningen om forntida
minnesmärkens bevarande underskrefs af förmyndarregeringen 3),
tillkännagaf sin afsigt att i Upsala upprätta ett
Antiqvitets-kollegium och därtill erhöll regeringens samtycke. Enligt dess
ett år senare utfärdade instruktion skulle det bland annat ha
sitt ögonmärke på »gamle isländske och norske manuskripter
eller andre svenske historieböcker och gamle sagor eller ock
någre publique dokumenter» rörande de nordiska rikena; vidare
»gamle lagar och stadgar» och slutligen alla skrifter och
dokumenter, som på något sätt kunde illustrera kyrkohistorien.
Därmed var uppslaget gifvet äfven till publikationen af historiska
aktstycken och framtidens verksamhet utstakad på detta område.
Det var icke endast inom senaten som rikskansleren rönte bifall
till sin plan. Att han därmed vidrört en sträng, som äfven gaf
*) Pufendorf, som dock blott till hälften tillhör oss, representerar
visserligen ett ofantligt framsteg, men hans hufvudverk utkommo först mot
århundradets slut och hunno ej att i Sverige utöfva någon inverkan.
2) Antiqvitets- och Kanslikollegii handlingar, liksom Gjörwells brefväxling,
lemna för olika tider många vigtiga upplysningar om dessa publikationer.
3) Förordningen är daterad redan den 28 november. Enligt rådsproto-
kollet upplästes den och underskrefs den 14 december.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1886/0324.html
