Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PUBLIKATIONER AF HISTORISKA HANDLINGAR. 321
genklang i vidare kretsar, därom vittnade bland annat den
ryktbara andra punkten i 1668 års riksdagsbeslut, i hvilken
ständerna högtidligen tackade K. Maj:t, att han låtit fäderneslandets
heder och namnkunnighet »vara sig anlägen» till att låta
uppsöka och komma i dagsljuset de antiqviteter, som tjenade till
åminnelse af förfädernas bedrifter, hvarjämte de förpliktade sig
samt ocli synnerligen att »tidigt och troligen» meddela hvad de
hade i sina gömmor åt dem, som K. Maj:t gifvit detta arbete i
uppdrag.
Det var en ganska lysande samling af snille ocli lärdom
som under ordförandeskap af Georg Stiernhielm intog platserna
vid det nya kollegiets bord i Upsala, men i synnerhet i den
sjätte och sista af dess medlemmar, akademisekreteraren Johan
Hadorph, hade De la Gardie funnit den lämplige mannen för
sina idéers utförande, som, ehuru vida underlägsen Stiernhielm
i snille och Loccenius i historisk lärdom, dock genom ett
brinnande intresse för saken blef själen i det hela. Ända från
barndomen »böjd och artad till riksens antiqviteter» hade han
enligt egen utsago redan af Karl X Gustaf fått ett stipendium
»in antiquitatibus», men liade aldrig tänkt att därpå vinna sitt
bröd, förr än han bemärktes och framdrogs af rikskansleren.
På dennes tillskyndan fick han 1665 ett anslag på kanslistaten
af 300 daler med uppdrag att förrätta något gagneligt i
anti-qviteterna (K. br. 1665 18/10) och erhöll omedelbart därefter
fritt tillträde till Riksarkivets handlingar. Redan strax före
Antiqvitetskollegiets stiftande fick han vidare xj af
riksanti-qvariilönen ; de andra två tredjedelarne uppburos af Verelius.
Det var ej de enda bevisen på regeringens välvilja Hadorph
mottog. 1669 blef han sekreterare i Riksarkivet1) — vid sidan
af Erik Runell, erhöll frälse på sin fädernegård och rätt att
köpa frälsehemman m. m., och alla dessa förmåner stadfästes af
Karl XI, sedan han sjelf tillträdt regeringen. Yid kollegiets
omdaning till ett antiqvitetsarkiv 1692, var Hadorph sjelfskrifven
till dess direktor. Sådant vittnade om intresse för saken icke
1) Han blef ej sekreterare i Antiqvitetskollegium, såsom Biografiskt Lexikon
uppgifver. 1676 19/4 bekräftade den myndigvordne konungen sina förmyndarés
utnämning, ocli skulle Hadorph, såsom sekreterare »i antiqviteterna» åtnjuta samma
lön som den äldre medbrodern i arkivet (1,000 daler smt). Först 1682 fick
han enligt egen utsago uppbära hela antiqvariilönen och hade då sammanlagdt
större lön än en landshöfding, om medlen riktigt utföllo. Jfr Kanslikoll. prot.
1692 22/2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
