Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
E. HILDEBRAND.
Besynnerligt nog lärer dock, tack vare det tryckta ordets
auktoritet, samlingen ännu i senaste tider af våra jurister citeras
utan någon som helst tvekan och utan kännnedom om en nyare
forsknings resultat. Samma helgd, som en gammal afskrift hade
på Hadorphs tid, tyckes ännu i våra dagar omgifva ett gammalt
tryck. Med allt detta är, såsom redan antydts, samlingen af
intresse och skulle förtjena en kritisk behandling, isynnerhet
om denna utsträcktes äfven öfver 1500-talet. Men -—
behandlingen af vår äldre rättshistoria har ju numera nästan
uteslutande fallit i tyskarnes händer, och för dem är det tryckta
materialet, sådant det föreligger, allt för bristfälligt. — En
annan del af den Hadorphska planen realiserades några år
senare genom Schedemans samling af stadgar angående
justitie-och exekutionsväsendet, som gick tillbaka ända till 1528.
Genom dessa Hadorphs publikationer och andra, som dock
icke falla under ämnet för denna uppsats, begynte så småningom
en säkrare grund att läggas för kännedomen om medeltiden än
man förut funnit hos Johannes Magni eller Ericus Olai, och
antyddes den rätta vägen, på hvilken man borde fortgå. Mycket
stannade emellertid på blotta förberedelsernas och
planläggningens stadium. Så var fallet med en hufvudkälla till vår
medeltids historia, den mängd handlingar på pergament eller papper
af mera enskild natur, som dels fanns i privat ego, dels och
hufvudsakligen samlats i Riksarkivet från kyrkor och kloster
eller andra håll, och som snart öfverlemnades till
Antiqvitets-kollegium. Hadorph förbisåg icke deras vigt, ehuru för honom
liksom ännu hundra år senare för Schönberg den hufvudsakligen
låg i de upplysningar de lemnade till genealogi, heraldik och
myntkunskap. »Nu oansedt de väl finnas», säger ban i ett af
sina företal, »som dessa gamble bref fast ringa skatta och såsom
höflespånar af an ti q vite terne hålla, det är de sämste och ringaste
ting man af slikt hitta och värdera skall; icke dess mindre
skattar jag tvärt emot sådane bref och skrifter för mycket högt
och med intet guld till betalande, när man dem rättelig bruka
vet». Och så redogör han för deras nytta 1) i afseende på ett
renare svenskt språk; 2) i afseende på myntkunskapen; 3) i
afseende på genealogien; 4) för historien om de »gamle lagmän»;
5) för kännedomen om de gamles »äretitlar och solenne
formulär»: »så att jag väl kan säija)), tillägger han, »att ibland desse
slagg- och höflespånar finner man mera guld och dyrbara håfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
