Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
E. HILDEBRAND.
växlande innehåll; den upptager vid sidan af ett och annat
intressant åtskilligt, som är synnerligen obetydligt, men angick
hufvudsakligen lärdoms- och litteratur-historien.
Den angifna metoden fortfor, som bekant, att tillämpas
långt in på 1800-talet. Reuterdahl utgaf de svenska
synodal-handlingar från Medeltiden, som redan Magnus von Celse
förberedt till tryckning, i disputationsform (1839 och följande år),
och Johan Henrik Schröder tillämpade densamma icke minst
för urkunders publicerande ännu senare.
Som en jätte bland dvärgar reste sig emellertid i denna
disputationslitteratur finnen H. G. Porthans berömda upplaga
af Paul Juristens biskopskrönika för Abo stift, ett 40-tal sidor
text, åtföljda af flere hundra sidor noter, i hvilka Porthan
utvecklade bela sin historiska lärdom och dessutom meddelade en
mängd för Finlands historia vigtiga urkunder, hämtade till större
delen ur den s. k. »Abo svartbok». Arbetet utkom i 56 nummer
åren 1784—1800. Utgifningssättet strider mot alla våra begrepp
om den rätta metoden för urkunders publicerande, och studiet
af ett verk bestående blott af noter och noter till noterna hör
ej till dem, där formen i någon nämnvärd mån underlättar
mödan. Vår beundran för utgifvarens lärdom och skarpsinne
qvarstår orubbad, så mycket vi än måste beklaga de små litterära
resurserna under hans tid. Uti samma form utgaf Porthan
som ett slags supplement till sitt stora verk en ny samling
af Handlingar belysande Finlands historia, som dock afbröts
genom hans död 1804 (dessutom äfven ett supplement till Celses
Bullarium).
Det adertonde århundradets stora betydelse för sjelfva
historieskrifningens utveckling i Sverige kunna vi för öfrigt icke här
behandla; Dalins och Lagerb rings, Bot ins och Schönbergs
verksamhet for densamma har föga motsvarighet i det sjuttonde,
och de fingo till en god del börja på nytt. Men i fråga om
sjelfva urkundspublikationerna kan man dock ej neka, att det
»stora århundradet» utmärktes af väldigare ansatser och en mera
brinnande forskareifver än det följande, låt vara att den delvis
missriktades och snart afbröts, utan att ha fått föra sina planer
till fullbordan. Stiernman med ali sin lärdom och produktivitet kan
dock ej mäta sig med Benzelius i kritisk skärpa och idérikedom,
och Bergius. Loenbom och Gjörwell kunna i samlad verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
