Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
redde honom vägen, borde ju ge en uppmärksam och tänkande man
tillfälle till de mest intressanta iakttagelser. Han stil är god och
han berättar icke illa. Inga anteckningar kunna slutligen vara mera
fria från smädelse och förtal än dessa; de jäfva på intet sätt det rykte
för enskild och medborgerlig dygd, som Gyllenborg åtnjöt under ett
både i ena och andra hänsendet långt ifrån oskyldigt tidehvarf.
Endast mössorna blifva stundom föremål för oblida omdömen, men
det är lätt att förstå ’att han i afseende på dem ej alltid kunde
bevara sinnets lugn. Han höll sig emellertid af smak och med föresats
tillbaka från det politiska lifvet; det var blott den ena sidan af den
Gyllenborgska slägtens begåfning — de poetiska anlagen och
intressena —■ som hos honom framträdde, och landtlifvet, familjelifvet
å ena sidan, liksom poesien och umgänget i litterära kretsar å den
andra hade för honom den största dragningskraften. Under sådana
förhållanden får man ej undra på, om hans anteckningar ha sin största
betydelse för litteraturhistorien, för hvilken de delvis redan blifvit
begagnade. Skildringen af de litterära sammankomsterna hos nordens
»Aspasie» och af den första diktarverksamhetens strider och framgångar
under täflan med Creutz ha redan i densamma fått en plats. Utan
värde för historien i egentlig mening äro dock icke dessa anteckningar.
Skildringen af 1765 års riksdag och dess ursinnige »demokrater»,
hvilkas regering han sammanställer med franska revolutionen i dess
början, innehåller sålunda målande, ehuru starkt färglagda drag.
Utförligast skildras händelserna under 1772 års revolution, af hvilka
Gyllenborg sjelf var ögonvittne till några, efter att först hafva tagit
del i sekreta utskottets sista famösa sammanträde. Men han skref vid
sjuttio års ålder, och ofta, om än ofrivilligt, sammanflyta minnena då.
Ett exempel därpå ger hans berättelse om Adolf Fredriks tronafsägelse
1768. Under ett i sig själft oriktigt datum (den 8 december)
sammanför han alla de händelser, som kräfde en hel vecka för att inträffar
de båda uppträdena i rådkammaren, kollegiernas inaktivitetsförklaring
o. s. v. Det är ett litet bevis äfven det på den varsamhet, hvarmed
sent skrifna memoirers uppgifter böra tagas. Det är ej alltid
kontrollen är så lätt som i detta fall.
Från de tre följande år af Gustaf III:s regering, hvilka dessa
minnen omfatta, äro anteckningarna hufvudsakligen af personligt och
litteraturhistoriskt intresse Fortfarande liksom förut afhöll sig
Gyllenborg från allt deltagande i politiken, och Gustaf III lät också sin
gamle kavaljer och beundrare stanna på en jämförelsevis obetydlig
plats; denne var född »världsföraktare och förblef det i alla omskiften
af sin lefnad».
Utgifvaren har skött sitt värf med omsorg särskildt genom att
till allmänhetens tjenst tillägga ett antal upplysande ganska detaljerade
noter. Rörande den bekanta tilldragelsen den 19 augusti 1772, då
konungen lät kalla de utländska sändebuden till slottet under
förevändning af en middagsbjudning, påpekar utg. en förment motsägelse
mellan Gyllenborgs berättelse och Malmströms skildring- i Frihetstidens
historia. Motsägelsen torde dock vara mera skenbar än verklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
