Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. LJUNGREN, SVENSKA AKADEMIENS HISTORIA 1 786-1886. 2/
Ramsay samt kaptenerna Hay oeh Sinclair lyckades emellertid komma
ombord på ett par fartyg och segla Öfver till Norge. Bet var denna
skara, högst 350 man, som fördes ned i Gudbrandsdalen och där
råkade ut för den ryktbara katastrofen. Den intresserade författaren
har på ort och ställe noga studerat lokaliteten och drager däraf
åtskilliga slutsatser i afseende på det sätt, hvarpå denna katastrof egde
rum. Han betonar därvid, huru skottarna efter det säkraste vitsord
tågade fram utan att föröfva något öfvervåld, och att det sätt,
hvarpå bönderna behandlade de tillfångatagna — de nedskötos till större
delen — icke länder dem till stor heder; han anser vidare och
stöder denna åsigt med åtskilliga skäl, att man endast kan förklara
utgången under den förutsättning, att skottarne till stor del voro
antingen obeväpnade eller också endast ofullständigt försedda med vapen.
Äfven om de öfverlefvande fångarnes och sjelfva ledarnes öden har
han några upplysningar af intresse att meddela. Han redogör
därefter för de norska traditionerna, sådana de för ett femtiotal år
sedan upptecknats och utgifvits af Krag, och meddelar slutligen som
bilagor dels de nya aktstycken, som i Stockholm, London och
Edinburg påträffats, dels uti öfversättning de rapporter, som den norska
regeringen aflät till Köpenhamn. Den lilla vackert utstyrda boken
är försedd med kartor och åtskilliga illustrationer, såsom öfver den
lada, där skottarne skulle ha hvilat natten före deras undergång,
Sinclairs monumenter, skotska i Norge funna vapen o. s. v. Som
inledning meddelas en öfversigt öfver källorna och frågans föregående
behandling i litteraturen från Pufendorf och Widekindi till våra dagar.
Svenska Akademiens historia 1786—1886, på akademiens
uppdrag författad af Gustaf Ljunggren. I, II. X + 398, Yl +
518 ss. Sthlm, Norstedt & Söner, 1886.
Då för några år sedan tillkännagafs, att Svenska akademiens
historia, författad af professor Ljunggren, skulle utgifvas såsom
minnesskrift vid akademiens sekularfest 1886, var det utan tvifvel mången,
som med tillfredsställelse emottog denna nyhet, emedan den innebar
ett löfte om närmare meddelanden angående akademiens hela
verksamhet. Också torde väl ingen af akademiens publikationer hafva
varit med större intresse emotsedd än den ifrågavarande.
Under sin hundraåriga tillvaro har Svenska akademien varit
föremål för skiftande, tidtals mycket ogynsamma omdömen, såväl
offentligen som enskildt uttalade1). Detta har väl väsentligen haft sin
anledning däri, att akademien, såsom en med kungliga privilegier ut-
*) I sista stunden har man t. o. m. sökt att på bekostnad af akademiens
anseende bereda sig vinning genom smädelser i offentligt tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
