Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
SLAGET VID LUND.
öfverskridit bäcken norr om Möllevång, för att anfalla danskarnes
högra flank». Och det är, med tanken fäst på denna rörelse, som
jag tillägger: »Denna episod kà?i emellertid endast blifva sannolik,
icke verkligt bevisad, då det blott är i Bjelbes lefvernesbeshrifning
som den omtalas, hvilken, såsom kändt, är författad mer än tjugu
år efter slaget». Om man omsorgsfullt studerar tillgängliga källor och
söker uppkonstruera rörelserna af de sqvadroner, som Bjelke
(konungen) hade under sitt befäl, i enlighet med de manöverformer, som
den tiden brukades, kommer man nämligen till den öfvertygelsen,
att hjelpen måste för Bjelke hafva visat sig komma från högra sidan
eller från Lund och icke från venster. Det är således en eftergift
som jag gjort för ögonvitnets ord, då jag lägger dess utsago — fast
med reservation — till grund för min skildring och icke, såsom
granskaren svnes förmoda, ett ringaktande af den samma.
Granskaren öfvergår derefter till min protest rörande
användningen af några moderna termer vid skildringen af forna tiders
strider. De två termer, hvarom nu är fråga, äro »chocer» och
»kapplöpning». »Min protest i fråga om den förra finner han intressant
för icke militärer, den åter som rör användningen af ordet
kapplöpning anser han blifvit framstäld med vida mindre fog. Sedan clet
lyckats mig att återfinna general Aschebergs instruktion af den 23
Nov„ 1676 för svenska kavaleriets stridssätt, hvilken också finnes in
extenso aftryckt bland mina anmärkningar till slaget vid Lund, och
hvilken till fullo Öfverensstämmer med de åsigter, som uttalas i den
tidens taktiska litteratur, torde också hvarje tvekan i fråga om
betydelsen af ordet »choc», vara helt och hållet onödig. Äfven om ett
anfall skett, såsom Bjelke skrifver, med »le sabre à la main sans
faire un seul coup», blir det ingen chock i vår tids mening; nu menas
nämligen med en chock, då sqvadroner störta fram i hastigaste takt
för att med sin »lefvande massa», såsom förnämsta vapen, kasta
fienden öfver ända. Vid Lund trafvade man, ja, gick i skridt in på
motståndaren, för att sedan under flera qvart banka på honom på
stället, man mot man. Det är derför, enligt min mening, lika orätt
att i en skildring af detta slag använda en sådan term som chock
(utan tillfogad förklaring), som om man, vid redogörelsen för Erik
XIV:s arkli, skulle tala om »kopparpatroner», eller i en afhandling
om Gustaf Adolfs taktik skulle utan vidare använda »brigader» och
»sqvadroner», hvilka benämningar nu mera, såsom bekant är, betyda
något helt annat än hvad de gjort i forna tider. Och jag återkommer än
en gång till den mening jag uttalade i en granskning af arbetet »Nils
Bjelke och svenska kavaleriet», att den som vill skrifva ett yrkes
eller en vetenskaps historia måste först göra sig, åtminstone
nödtorftigt, förtrogen med sjelfva yrkets och vetenskapens teori.
Vidkommande det andra uttrycket, »kapplöpningen» till Lund, säger
granskaren: »Då emellertid två arméer med uppbjudande af alla sina
krafter skynda att nå samma mål, må man väl kunna kalla detta en
kapplöpning, utan att derför hysa den naiva föreställningen, att de i
halfannan timme bokstafligen löpte kapp. I detta som i några andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
