- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
11

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710.

11

Gyllenstierna och Horn fullkomligt ense. Först och främst
skalle det icke blifva någon allmän riksdag, endast ett möte
af ständernas utskott, i hvilket äfven bönderna skalle taga del;
om konungen före den till mötet utsatta tiden skulle komma
närmare sitt rike och förordna något annat till rådets
efterrättelse, skulle ständerna få återbud. Man var angelägen att icke
gifva ständerna anledning att blanda sig i sakerna vidare, än
man ville tillåta; derföre beslöts, att de vanliga
riksdagsberättelserna, om hvad som timat i riksstyrelsen, icke, såsom eljest
varit vanligt, skulle gå tillbaka till föregående riksdag, utan
börja från olyckan vid Pultava — således undandraga
konungens polska politik ständernas uppmärksamhet för att
hufvudsakligen fasta dem vid rådets åtgärder till den närvarande
farans afböjande. Och i sjelfva kallelsebrefvet till mötet
tillkännagafs, att rådet icke fördristade sig att vid den blifvande
sammankomsten upptaga och afgöra några besvär eller dylikt,
utan måste dermed aldeles innehållas till Hans Maj:ts eget
nådiga behag och förordnande.

Ett uttryck under den anförda öfverläggningen torde
förtjena särskild uppmärksamhet: Horn kallade ständerna för y>de
sjelfva». I trettio år hade de officielt hetat »K. Maj:ts
ständer», och under de sista tolf åren hade man handlat så, som
om de icke funnits till; men i den yttersta nöden äro de dock
»de sjelfva», äfven för ett kungligt råd, som vid samma tillfälle
förklarar, att »konungen vore suverän och behöfde ingens råd
eller samtycke». Det ligger i blott detta uttrycket ett
erkännande af ständernas betydelse, trots allt det öfverdrifvet
krypande språk, som af dem och om dem begagnats under de tre
sista årtiondena. — När konungen öfvergifvit sitt rike och dess
styrelse, då gledo förhållandena in på gamla kända banor: de
kungliga råden måste gripa sig an att handla, såsom riksens råd
skulle hafva gjort, och kallade ständerna till hjelp och
delaktighet i ansvaret.

De kungl, råden, som redan i November, så snart
konungens vistelse i Bender blef med visshet känd, hade sändt till
honom en ämbetsman ur kansliet för att mundtligen lemna de
upplysningar om rikets tillstånd, som ej kunde med säkerhet
eller tillräcklig utförlighet ingå i de skrifvelser som gingo med
posten, skyndade nu att underrätta konungen om den kallelse
till ett utskott af ständerna, som de beslutit utfärda, nödtvungna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free