Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 C ABL GUSTAF MALMSTRÖM.
Borgarna visade sig mycket omedgörliga. De framhöllo, att
Stockholm tomt hade gifvit 50,000 d. s. m. och förlidet år skaffat
2,000 tunnor säd till Riga, för hvilka betalning uteblifvit; att
•de saknade kredit och handel o. s. v. Huru stort sammanskott
de åstadkommo, kunna vi ej upplysa, då några protokoller för
borgareståndet från detta möte icke förefinnas.
Utgången visade, huru rätt de hade, som icke väntat stor
frukt af frivilliga sammanskott. Flertalet ville skjuta allt på
»de rika», väntande allt af dem, fastän deras antal icke var stort
och deras tillgångar svåråtkomliga både för dem sjelfva ocli
andra. Cronhielm, sjelf såsom vi sett ganska frikostig, kämpade
emot denna riktning; han ansåg bättre att pålägga en
kontribu-tion af en procent på all förmögenhet. Han erinrade i sekreta
utskottet (d. 9 Maj) att de, som satt in sina kapitaler i banken,
kunde hafva försträckt nog, eftersom bankens medel tagits till
konungens tjenst; och han frågade, hvad den, sora i krigets
början gifvit allt sitt till, skulle vidare kunna göra. Men för dem,
som i föregående årtionden sett högadeln plundras för kronans
behof, låg det nära till att önska något dylikt i närvarande nöd;
och man tyckes dervid i synnerhet hafva fäst blickarne vid den
man, som af alla qvarlefvande haft största delen i reduktionens
utförande och derunder blifvit en af landets rikaste män : Fabian
Wrede. Cronhielm nämde ock hans namn i sekreta utskottet
och framhöll, att lian hade förskjutit till kronan 130,000 d. s. m.
— han kunde hafva tillagt, att hans gods i Liffland voro
sköf-lade, i Finland tvifvelsutan utsugna, hans lön innestående. Men
biskop Svedberg var genast färdig att invända: »han och andra
hafva väl ännu qvar att hjelpa riket med»1).
En bidragande anledning till den ifver, hvarmed man ville
nödga de rika till betydliga sammanskott, torde vara att söka i
harmen öfver det öfverflödiga lefnadssätt, som sades vara
rådande i alla samhällsklasser, och som man sökte stäfja genom
förbud och förordningar. Naturligtvis var det väl nu så som
’) S. U:s prot. 23 Apr. 9 Maj. Svedberg, som var sä nitisk att häuvisa pä
undra att komma staten till hjelp, erböd också (rådsprot. d. 25 Apr.) att lemna
några sina barns arfsmedel till Hans Maj:ts tjenst — men »mot vederbörligt
intresse och säkerhet, på det han icke sedan måtte blifva (till att säga rent lit)
hntlad på sistone, såsom androm skett». Och då i presteståndet (d. 12 Apr.)
Spegel föreslog, att de som hade penningar i banken (bland hvilka Svedberg var
«n) skulle- gifva så och så mycket deraf till konungens tjenst, invände Svedberg,
att det vore säkrare om utgiften blefve allmän, det justitien fordrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
