- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
42

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

C ABL GUSTAF MALMSTRÖM.

Sådant var innehållet af denna märkliga handling, som
man kan anse såsom en klagoskrift mot hela den styrelse,
under hvars järnhand alla samhällsklasser sågo sitt välstånd
krossas.

En annan ständernas skrift till rådet om de egennyttigheter
som gingo i svang var riktad mot tjenstemän, som dels vid
uppbörden af skatter, dels vid utbetalningar för kronans
räkning visste att göra sig otillbörlig vinst. Beskyllningen var
allmän och saknade bevis; men ständerna mente, att förhållandet
kunde nogsamt bedömas deraf, att »mången ringa betjent, som
af sig sjelf intet eger, sitter ock vid ringa lön, utan handel och
köpenskap, kan sig på kort tid bringa till stora rikedomar.
Huru det tillgår, kan hvar och en lätteligen döma, fast ingen i
synnerhet må sig åtaga att klaga deröfver». D. Exc. ombådos
att finna någon utväg, huru egennyttigheten måtte varda straffad
och för framtiden förekommen. — När denna skrifvelse sändes
omkring till stånden för att underskrifvas och kom till presterna,
tvekade biskop Spegel, huruvida de kunde underskrifva den, då
de icke kunde hafva så noga kunskap om förhållandena; men
»härtill svarades af alla enhälleligen, att ingen lärer kunna
eller vilja undandraga sig att underskrifva densamma, så vida
altsammans är sannt, som deri förmäles». l) Berättelsen visar,
huru allmän öfvertygelsen var oin tjenstemäns orättrådighet;
och undersökningar, som här och der höllos, ådagalade att
klagomålen icke saknade grund, om de än voro öfverdrifna.

De öfverläggningar, som hade förts om anskaffande af större
penningmedel, fingo till resultat en i rådets och ständernas
gemensamma namn utfärdad skrifvelse, genom hvilken först hvar
och en af adeln, presterskapet och borgarne öfver hela Sverige
och den del af Finland, som för fiendens infall var fri, ålades
att förklara sig, med huru mycket han nu strax kunde komma
fäderneslandet till hjelp antingen genom försträckning eller gåfva;
skolande alla, som gjorde försträckning i penningar, silfver eller
varor efter ortens markegång, undfå fullkomlig betalning efter
betingade vilkor, eller när Gud förlänade freden, om de kunde
förmås att vänta så länge; och det utan att befara någon
efterräkning eller åtal. Men de, som icke kunde komma till väga
något förskott, väntade man, skulle af sin förmögenhet förära
något till publicum. De i Stockholm boende eller vid mötet

’) Preetest. prot. d. 3 Juni.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free