Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERNAS UTSKOTTSMÖTE 1710.
45
1er, välfagnad vid bröllopp och begrafningar m. m. Dessa
förslag öfverlemnades till rådet med anhållan, att D. Exc. måtte,
så snart som någonsin möjligt vore, låta utgå en förordning
härom, då ständerna icke betviflade, att Hans Maj:t skulle låta sig
det väl behaga.1)
De från mötet utgångna skrifvelserna voro ställda till rådet
och kommo ej längre. Hvad ständerna beviljat eller föreslagit
för att skaffa penningar, blef snart satt i verket. Deras öfriga
framställningar tjenade väl i viss mon att gifva styrka åt rådets
egen uppfattning af förhållandena, men blefvo icke af rådet
åberopade, äfven då rådet till konungen frambar samma önskningar,
som ständerna uttalat. Så skedde, då rådet gång efter annan
bad, att konungen »för Guds och sitt eget högst beträngda
rikes skull täcktes hugna detsamma med sin skyndsamma
hemkomst till dess beskydd och räddning», samt framhöll
nödvändigheten att förstärka rådets antal. Likaså då rådet
framkastade nyttan af att sälja eller förmynta troféerna, eller
yrkade på nödvändigheten att sluta fred, undvek det attt nämna,
att ständerna uttryckt samma mening. 2)
Det är tydligt, att rådet ville göra så litet buller som
möjligt af ständerna och deras verksamhet. Det hade missräknat
sig på deras förmåga att komma statsverket till hjelp; och det
erkände detta inför konungen. — »Vårt förnämsta afseende», skref
det d. 13 Juni, »med ständernas utskott och sammankomt att
få några medel ihop, synes icke hafva tjent till annat än att
så mycket mer röja deras stora oförmögenhet och fattigdom».
Dessa ord, som kanske mest användts för att styrka rådets
uppgifter om den allmänna nöden och bristen, återkastades af
konungen för att nedtysta talet om att åter sammankalla
ständerna, när sådant tal väcktes.
Detta skedde snart nog. När efter Riga äfven Reval, det
sista liksom det första fotfästet för det Svenska väldet i
Östersjöprovinserna, hade fallit i Rysssanes hand; när Viborgs och
Kexholms eröfring öppnat för dem tillträdet till Finland; när
*) Ständernas skrifvelse om öfverflöds hämmande, odat. men »insinuerad d.
13 Juni», är undertecknad blott af de 3 högre ståndens talmän och gäller
endast dessa stånd. Ett memorial, på bondeståndets vägnar undertecknadt af Hans
Staffansson, uttalande önskan om en förordning, att »det ståndets ledamöter ej
måtte få apa efter de andra ståndens manér och moder utan förblifva vid hvar
landsorts vanliga och forna bondesed», finnes bland riksdags-acta i Riksarkivet;
men huruvida någon skrifvelse derom kommit till rådet, kan jag icke säga.
2) Rådets bref till Konungen 4 Juni och 30 Juli : Hist. Handl. V. 48, 97, 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
