Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHAHUT*
begynna af hvad som bör utmönstras, för att sanningen,
oförfalskad, skall kanna framträda. De ha mera blifvit berörda än
utredda. Först framträdde de vid midten af förra århundradet
i Holbergs och Arckenholtz’s strid efter utgifvandet af
Arckenholtz’ Mémoires de Christine. Det underliga inträffade då, att
den fine kritikern, Holberg, lät blända sig af namnet Chanuts
häfdvunna då redan sekelgamla auktoritet: »je respecte le
témoignage de Chanut dans les affaires qui concernent Christine»,
är hans ord1). Den okritiske samlaren däremot, Arckenholtz,
kände sig af drottning Kristinas egna yttranden i frågan, hvilka
han sjelf först offentliggjort, drifven att uppställa satsen, att
Mémoires de Chanut ej borde tillerkännas vitsord, utan där de
stodo i öfverensstämmelse »avec d’antres livres et manuscrits de
bon al loi»2). Men denna sats uppställde han först efter att i
Mémoires de Christine redan ha upptagit — utan anmärkningar
och efter sin metod oftast ordagrant — hela innehållet af
desamma. Ingen har kanske mera bidragit att befästa deras
auktoritet och utbredning i literaturen än just Arckenholtz,
eharu han på ett ställe i sin bok såsom allmän sats uttalat,
att dessa memoirer innehöllo drag »qai ne paraissent pas trop
éloignés de la calomnie et que Chanut étoit incapable de dire
ou d’écrire spr le compte de Christine» 8). Den ende, som något
djupare ingått på frågan om dessa memoirer, men som också
angripit deras tillförlitlighet, är W. H. Grauert4), af drottning
Kristinas historieskrifvare den ende, hvilka på ett verkligt kritiskt
vetenskapligt sätt behandlat det af Arckenholtz i hans fyrbandiga
stora memoirverk upphopade stoffet och som därutöfver eger
förtjensten att ej ha ryggat tillbaka för att göra Arckenholtz’
vandring genom den äldre literaturen omigen för att — till
dess förbättring — granska hans arbete. Hans resultat är
en varning mot att, såsom förut skett, tillerkänna dem en
obetingad auktoritet och betrakta hvarje deras uppgift såsom
historiskt viss. Han fäster uppmärksamhet på den mot
drottning Kristina fiendtliga anda, som genomgår deras senare
1) Ludvig Holberg, Lettre sur M. d’Arckenholtz’s Mémoires de la Reine
Christine Lipa. 1752.
2) Arckenholtz, Reponse à la Lettre de Mr le Baron de Holberg ponr
éclaircir les remarques qu’il a faites sur les Mémoires concernant Christine, Reine
de Snède. 1753.
3) Arckenholtz, Mémoires de Christine I, 62.
4) W. H. Grauert, Christina, Königinn von Schweden und ihr Hof I—II,
1837—1842. Bonn. Vorrede VI-VIII och I, 435—36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
