Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
DAABTIN WEIBULL.
En hvar föreställer sig säkerligen, liksom författarön af
denna studie då han sommaren 1879 kom till Paris med afsigt
att för framställningen af drottniiig Kristinas historia studera
Chanuts papper, att dessa innehålla en vanlig diplomatisk
korrespondans från ett sändebud vid ett utländskt hof till dess
regering. Detta är emellertid icke förhållandet Det är hela
Chanuts brefväxling från Stockholm, som föreligger, möjligen
med undantag af familj- och affarskorrespondansen. De båda
ledarne af den franska utrikespolitiken taga hufvudlotten :
karakteristiskt för kardinal Mazarins styrelse är, att de officiella
ministerbrefven ej äro ställda till regeringen, au Roi, utan i
stället bära formen af privata meddelanden till Mazarin,
premierministern, au Cardinal, och till Loménie de Brienne
statssekreteraren för utrikes ärendena. Det öfvervägande antalet af dessa
depescher äro adresserade till den senare. Hvar 7:de dag afgick
post till Hamburg, hvarifrån brefven sändes vidare med kurir;
Chanut hade order att med hvarje kurir skrifva till Brienne.
Man kan däraf sluta till brefvens antal1). Depescherna till
Mazarin äro sparsammare, men af intimare natur. Man ser en
återspegling i korrespondansen af förhållandet mellan
premierminister och statssekreterare. De båda kunde ega förtroende till en
och samme, men ej för hvarandra: de voro fiendtliga naturer.
Jämte dessa regelmessiga rapporter till Mazarin och Brienne hade
Chanut också en annan — och ej mindre vigtig — redogörelse
att aflägga för ärendenas gång i Stockholm, nämligen till de
franska ambassadörerna vid fredskongressen i Münster hertigen
af Longueville, Servien och d’Avaux. Han hade därom särskild
order, såsom han i ett bref till Servien nämner, liksom han
också hade att af dem emottaga instruktioner2). Dessa brefs
antal är också betydande. De äro ställda dels till
ambassadörerna samfäldt, dels och i synnerhet till Servien,
hvilken Chanut betraktar som sin särskilde gynnare, hvilken han
hade att tillskrifva sin befordran. Mera sällsynta, i synnerhet
i begynnelsen, äro de enskilda brefven till d’Avaux. Talrika äro
äfven brefven till andra medlemmar af ambassaden, de båda
resi-denterna i Osnabrück den lärde de la Burde, den fine de la Court,
*) En sådan korrespondans under sådane postförhållanden yar ej billig.
Chanut beräknar den årliga kostnaden till 5 à 600 écus och klagar öfver
dyrheten, men det var något som hörde samman med »la petite splendeur qu’il
faut pour le nécessaire. Chanut till Brisaçier 1646 27/i» Stockholm.
2) Chanut till Servien, Paris 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
