Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VIQTIG HAVD8KBIFT TILL BIBGITTALITEBATTJBEN.
91
Handskriften sjelf gifver på den första frågan ett fullständigt svar.
Det finnes nämligen i dess slut intaget ett i vederbörlig form utfärdadt
svenskt notarialintyg om dess tillförlitlighet. Och af detta intyg
upplyses, att handskriften i dess helhet är utförd efter den i
Linköpings domkyrka förvarade originalurkunden, samt vidare att detta
skett på framställning af Johannes Hartman såsom ombud för
två engelska munkar, Robert Belle och Thomas Sterinton, begge
klosterbröder i S. Salvators af Augustini regel (S. Birgitte) kloster
Sion i Londons stift i England.
I Linköpings domkyrka alltså har varit förvarad en
originalurkund till den heliga Birgittas uppenbarelser samt andra från henne
härrörande och henne rörande skrifter och akter. — Ingenting synes
också i sjelfva verket vid närmare eftertanke vara naturligare. Det
var för Birgittas orden en egendomlighet, att den genom sin
grundregel var stäld i ett närmare förhållande till den episkopala
myndigheten i det stift, hvari klostret var beläget, än hvarje annan
munk-eller nunneorden. Biskopen i Linköping var ursprungligen jämte
abbedissan Vadstenaklostrets högsta myndighet, »pater et visitator
gene-ralis». Han kallade konvent’,han vigde munkar och nunnor; jurisdiktioneu
var också ursprungligen hans. Denna organisation — hvartill endast
Fontevrault egde något motsvarande — var troligen närmast ett
uttryck af stiftarinnans, den heliga Birgittas eget personliga förhållande
till Linköpingsbiskopen och kapitlet, till biskop Nils Hermansson,
kaniken magister Mathias och de andra kyrkliga männen i stiftet, som
stodo henne nära, magister Peder och prior Peder. Dessa med henne
likstämda män omgåfvo henne under hennes lefnad, bidrogo efter
hennes död verkJamt till hennes helgonförklaring och deras förtjenst
är det äfven, att hennes skrifter blifvit upptecknade och satta i den
form, hvari vi ega dem1).
Det var för Sions kloster i England, som denna afskrift togs
på tvänne dess klosterbröders anhållan, framstäld af en svensk man å
deras vägnar. Klostret Sion, det rika Sion vid Thames ej långt från
London vid Twickenham i Middlesex, var Englands kifngliga S. Birgitta
kloster, dess Vadstena. I sammanhang med förbindelsen mellan huset
Lancaster och den nya nordiska dynasti, drottniug Margareta tänkte
l) Att Vadstenaklostret sjelft egt urkunder, som tillskrifvas liknande värde,
är bekant. De båda Vadstenamunkarne, hvilka 1492 i Lübeck ombesörjde
utgifvandet af Reuelationes S. Birgitte omnämna i sitt Epigramma »vera et indubitata
original i a una cum declarationibus et defensoriis. que habentur et observantur
cenobio Watzsten in regno Sweeie». Det värde, som föstes vid urkunden i
Linköpings domkyrka, ådagalägges emellertid bäst därigenom, att afskriften för det
engelska Sion lemnades efter denna.
Att den handskrift »Acta et processus canonizationis 8. Birgitte», hvilken,
härrörande från Vadstenaklostret, nu förvaras i Kgl. Biblioteket under märket
A 14, endast är en pappershandskrift, kunde tänkas ega sin förklaring däri, att
den dyrbarare pergamentahandskriften fans vid stiftskyrkan i Linköping. — Kanske
hörde dessa handskrifter till den skatt af dylika, hvilken den siste katolske
Linköpingsbiskopen förde med sig, då han lemnade sitt stift, för att flykta till
Polen. Om så varit, ha vi nu i Ëngland funnit bestyrkta afskrifter af dessa
förlorade originalurkunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
