Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
O. H. STRÅLE.
nöjen, enkel till sina lefnadsvanor, arbetsam och gudfruktig.
Men dessa goda egenskaper fördunklades af ännu större
karaktärsfel. Hans lynne var så våldsamt, att han emellanåt ej
sparade hugg och slag, härvid delande lika åt alla, generaler och
kyrkans tjenare ej undantagna. Dessutom var han till sin natur
»désfiant, inquiet, opiniâtre, cruel, injuste, avare et ingrat».
Hvarken böner eller tårar eller ens den ytterliga fattigdom,
hvartill han bragt så många af sina undersåtar, förmådde böja hans
hårda sinne till mildhet eller ens skonsamhet. Han egde en
så stor förmåga af förställning, att man måste misstänka äfven
hans vänskapsbetygelser. »Dans l’excès du vin, à quoi il
s’abandonne rarement et plus par débauché que par inclination, il est
quelques fois si brutal, qu’il approche de la férocité et dans un
état si honteux, il est capable des emportemens les plus extremes».
Föga mildare behandlas Bengt Oxenstierna. Äfven han var
»violent, défiant, de très mauvaise foi, plein d’artifice et inégal». —
Däremot berömmes Magnus Gabriel De la Gardie, men i
synnerhet sonen, Gustaf Adolf De la Gardie; den senare var ett af
de få ämnen till en statsman, som Sverige då egde. Lilliehökr
Per Sparre och Olivecrantz erkännas ega stora insigter och mycken
duglighet. De åtnjöto äfven stort anseende i landet, men detta
var tillräcklig anledning att utestänga dem från hvarje inflytande
på dess angelägenheter. — Bland generalerne fanns ingen mer
än Otto Wilhelm Königsmark, som egde något anseende. Äfven
har upprepas samma v tal om landets stora fattigdom och
handelnsförfall, om missaktningen för riksråden och den högre adeln.
Af de förre hade konungen jagat bort alla dem »qui lui donnoient
de l’ombrage». De, som fingo qvarblifva på sina platser, måste
blindt underkasta sig konungens vilja. Missnöjet i landet var så
allmänt att man med otålighet afvaktade ett tillfälle att afkasta
det förhatliga oket, ja, någre af de förnämste bland adeln
hade-till och med sökt uppmana konungen i Polen att angripa Lifland,
andra hade öfvergifvit sitt fädernesland för att annorstädes söka
sitt uppehälle eller dragit sig tillbaka på landet, med mera dylikt.
5) Historisk Discours och Anmärkning Öfver Riksen»
Ständers Stora Commission ocli dess af sagde D ömmar. Anno
1681 och 1682.
Om denna bekanta afhandling, som allmänt anses ega
riksrådet friherre Claes Rålamb till författare, yttrar Schönberg, i
det för omnämnda brefvet till Lidén, sid. XXXIX, »et Werk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
