Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
O. H. STRÅLE.
att arbetet vore ett Plagium af Frankfurterstudenten, och
sedermera af tyske utgifvare »utspyddt och omkastadt». Sant är att
Riddermarck, glömsk af hvad han sjelf i sin inledning yttrat,
vid sitt försök att vederlägga uppgifterna i Les Anecdotes, nämner
Esaias på ett eller annat ställe såsom författarens broder eller
till och med Samuel såsom författare, men detta sker dock alltid
sålunda att där Samuel Pufendorf varit till detta verk auktor,
eller om han sammanskrifvit detta, så et€.
Den samvetsgranne Jacob Wilde, som i sin af Benzel
öfversatta historia upptagit och med stöd af offentliga handlingar
vederlagt många af uppgifterna i Les Anecdotes, nämner ingen
gång Pufendorfs namn, än mindre antastar honom för
författare-skapet därtill. Wilde åtnöjer sig med uttrycken »den onämnde
scribenten, den i sitt mörker gömde auctoren, denne fabelaktige
författare» och så vidare.
Som bekant är, inflöt i n:o 33 af Gjörwells Allmänna
Tidningar för år 1771, en afskrift af ett den 4 juli 1715 dateradt,
så kalladt intyg af Leibniz, hvari denne skulle hafva förklarat
sig vara öfvertygad därom, att Samuel Pufendorf författat Les
Anecdotes. Detta intyg antogs då, utan vidare kritik eller
undersökning, för äkta och det var således ej underligt om Anders
Schönberg, då han på 1770-talet skref sina Historiska Bref,
under intrycket däraf på några ställen i andra och tredje delarne
nämner Pufendorf såsom författaren. Efter en närmare
granskning af innehållet i Les Anecdotes fann emellertid Schönberg
sitt misstag, och då ban omkring tio år senare eller den 20
april 1788 skref brefvet till Lidén, återkallade han
uttryckligen hvarje beskyllning mot Pufendorf härutinnan. Här
omnämnas både den förut framkastade gissningen i afseende på
Esaias samt det så kallade Leibniz’ska intyget, på grund hvaraf
Schönberg äfven antagit Samuels författareskap. »Detta,»
tilllägger Schönberg, »kunde väl vara sannolikt af den grunden att
han äfwen gick missnöjd från Sverige». Hade så varit, borde
utan tvifvel skriften tillmätas ett långt större värde, om en så
nogräknad häfdatecknare vore författaren, »det jag ock,»
fortsätter Schönberg, »af dessa anledningar förestälde mig, till dess
jag en gång, vid granskning af den skriften, fann alt för många
skäl som bestridde det. Den gamla Swenska historien var väl
aldrig egenteligen dess ämne; men i början af denna Skriften och
flerastädes visar sig en så stor okunnighet i våra fornhäfder, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
