Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
MARTIN WEIBULL.
när hon fört den till den punkt, att jordens alla folk med undran
och beundran vände sina blickar mot Sverige. Så lifligt
kände de alla sanningen af de ord han uttalade, så öfvertygade
voro de alla, att rikets undergåqg ofelbart skulle blifva en följd
af hennes tronafsägelse, att de nu fritt och öppet förklarade, att
om hon öfvergåfve statsrodret, skulle de också alla öfvergifva
statsskeppet: så snart hon droge sig undan, skulle de alla straxt
liksom hon, efter hennes föredöme, nedlägga sina befattningar,
såsom de också därtill redo voro, i fall hon ej läte beveka sig
af deras böner och beviljade dem den nåd, hvarom de med
sammanknäppta händer anropade henne. De gjorde det så ifrigt,
därför att de ej ville, att efterverlden skulle förebrå dem, att de
bifallit en för fäderneslandet så förderflig handling. Därpå vände
han sig mera personligt till drottningen och frågade henne, om
hennes undersåter gifvit henne orsak, till missnöje, om hon hade
att beklaga sig öfver bristande vördnad och lydnad. Ville hon
blott öppet säga det, de skulle sjelfva skipa rättvisa och
underkasta sig allt hvad hon fordrade. För framtiden skulle de söka
vara henne mera till behag och för hennes storhet, anseende och
rättigheter hålla lif och gods osparda. De stälde dem, lif och
gods, ännu en gång till hennes förfogande. Han kominer
därefter till den fråga oni rikets skulder, som i memoirerna anses,
hafva spelat en sä betydande rol vid 1651 års riksdag, och — ett
bevis på att det här framställes otillförlitliga uppgifter med metod
— rikskanslern förbereder nu på visst sätt i sitt tal det beslut 0111
dessas betalande och om det kungliga hofvets underhåll, hvilket
senare berättas hafva blifvit riksdagens. Han yttrar nämligen följande
tirad, hvilken förtjenar att anföras på originalets språk: »comme
la couronne estoit fort endebtée, ils estoient prests d’acquitter
de leurs bourses toutes les debtes et de faire un fond si
considérable pour l’entretien de sa maison, qu’elle auroit moyen de
l’entretenir plus magnifiquement qu’aucun Roy de Septentrion».
Ännu flera starka och bevekande skäl anförde lian därefter, heter
det, och det med sådan värma och sådan rörelse hos de församlade*
att de fingo »presque les larmes aux yeux». Då lät drottningen
sig beveka. Hon lofvade, att hon skulle stanna qvar i regeringen,
men på det vilkor, att de aldrig någonsin mera skulle tala med
henne om äktenskap, hvartill hon ingen lust hade, »à quoy ils
consentirent très volontiers». Och med tillrop betygade de då sin glädje,
hvarmed alltså detta märkliga uppträde i Sveriges historia slöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
