Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
MARTIN WEIBULL.
ligen med vemod se denna så ofta — med eller utan
utläggningar — skildrade stora scen mellan Axel Oxenstjerna i spetsen
för Sveriges råd och ständer och drottning Kristina försvinna ur
historien. Mera berättigadt är emellertid det vemod, som
inblicken i den kritiklöshet väcker, hvilken fått råda på detta område
af vår historieskrifning. Huru har det varit möjligt, att man
kunnat tro Axel Oxenstjerna om att ha hållit ett tal sådant som
detta, som står i en så fullkomlig strid till allt hvad man känner
om denne mans karaktär! Och dock träffa vi det öfverallt i
den historiska literaturen. Samuel Pufendorf upptog det redan
i sitt stora arbete till Gustaf Adolfs och Kristinas historia, som
utkom i Utrecht 1686.x) Ej blott Axel Oxenstjernas tal
återfinner man där, utan det visar sig vid en jämförelse, att hela
Pufendorfs framställning af drottning Kristinas senare historia
är i vigtiga punkter hemtad, pj från urkunder, såsom man väl
förmodat, utan — och det stundom i ren öfversättning — från
detta memoirverk. Blott har han i fråga om Oxenstjernas tal
uteslutit det som lät alltför orimligt, såsom att alla ville
nedlägga sina ämbeten och öfvergifva statsskeppet, när drottningen
lemnade dess roder, eller att man ville samla en fond för att hon
skulle kunna hålla ett hof präktigare än någon konung i norden!
Så försigtig var icke Fryxell.2) Han nästan utmärkte i sina
Berättelser just dessa ställen, och när han låtit »den nära
sjuttioårige mannen tala med växande ifver och rörelse så att tårarne
slutligen kommo församlingen i ögonen», lät han drottningen
också »bevekt genom dessa kanske oförmodade bevis på
under-såtarnes tillgifvenhet»» gifva sitt bifall under det uttryckliga
förbehåll, att ingen finge vidare yrka på hennes förmälning.
Star-bäck-Bäckström3), som annars gerna berättar allt hvad Fryxell
berättat förut, fattar sig här med mera korthet, kanske därför
att de urkundsmässiga källorna — hvilka dock ej följas —
här äro citerade jämte Fryxells Berättelser. Äfven E. G.
Geijer har tagit memoirernas framställning för god. Han
säger: »hon blef obeveklig inot rådets föreställningar, men gaf
efter, då den gamle rikskanslern i spetsen för ett ständernas
utskott, som just då var samladt, besvor henne att afstå från sin
föresats».
!) Commentariorum de Rebus Suecicis Libri XXVI Ultrajecti 1686.
2) Fryxell, Berättelser IX, 120 -121.
3) P. O. Bäckström, Berättelser, XIII, 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
