- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
213

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.

213

dessa förbiseenden af den natnr, att de störa sammanhanget
eller kunna gifva anledning till missförstånd1).

För några år sedan utkämpades i Silfverstolpes Historiska
Bibliotek en liflig fejd mellan lektor Hildebrand och arkivarien
Granlund rörande rätta sättet att utgifva handskrifter, hvarvid
den förre gjorde gällande, att utgifvaren borde rätta uppenbara
och oomtvistliga skriffel och rent grafiska egendomligheter, den
senare, att den tryckta editionen borde utgöra ett så troget
återgifvande som möjligt af manuskriptet. Utan tvifvel visade sig
för litet hvar ibland oss den senare åsigten ohållbar, och’ detta
sätt att utgifva handlingar blir säkerligen alt mera
ändamåls-vidrigt, ju närmare de till utgifning bestämda akta ligga vår egen
tid, ty ju mindre är faran, att utgifvaren skall kunna begå
misstag i sina rättelser och dymedelst fördölja den verkliga
meningen och inlägga en annan i stället. Emellertid är det just
denna ståndpunkt, som doktor Nielsen intager. Härvid återgifver
han antingen handskriftens fel rätt och slätt utan anmärkning
— och detta sker i det utan jämförelse största antalet fall —
eller ock vidfogar han det felaktiga stället ett (s/c)2). Att
utgifvaren följt någon grundsats med hänsyn till felaktigheters
anmärkning eller förbigående kan icke upptäckas.3) Han har
skrifvit ett (sic), då det fallit honom in, utan att härmed vilja
gifva sig sken af att i allmänhet påpeka oriktigheter. Detta
skulle också, med ett dylikt sätt att gå till väga, i praktiken
stundom visa sig alldeles outförbart. Eller huru skulle det taga
sig ut att på detta sätt rätta de Platenska brefven, som ofta
innehålla många fel på hvarje rad? Hans skrifvelse till Karl
Johan af den 10 öktober (»1814; Det overord. Storth.» sid. 56
o. f.) innehåller sålunda — oriktiga fraser och ofranska vändningar
oräknade — etthundra sextioåtta fel på 2 sidor i dr Nielsens

’) Sålunda i 1814. Det overord. Stort. sid. 105, rad 8 n., är ett ord
bortfallet, éviter efter aussi; sid. 194 rad 11 n. och sid. 220 rad 12 n. står qui för
(jue, sid. 195 écouter för écouler; i Bidrag II, sid. 5 rad 4 n. står lui för les
och sid. 8 rad. 5 u. står coeur för cours.

2) Så t. ex. i 1814 Det overord. Storth. sid. 69: varmed (sic), sid. 66: au
{sic) vue V état de sauté du Prince, si si (sic); eller Bidrag II: sid 308: des
quatres (*ic) puissances.

3) Hvarför skall man t. ex. anmärka en så enkel sak som den nyssnämda
dubbelskrifningen af ett ord, då det 2 rader längre ned förekommande »le
conditions» får fritt passera? Eller hvarför anmärka quatres, som aldrig kan
missförstås, då bortkastade pluralmärken ej i allmänhet beaktas? Au {sic) vue är
för öfrigt en oriktig anmärkning. Platen ville ej skrifva à la vuet som ej ger
mening, utan vu Vttat de santé etc. Raden efter står ett förvillande du i st. f.
le oanmärkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free