- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
214

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

NILS HÖJER.

edition, däraf nittio accentueringsfel. Icke skulle dessa skrifvelser
hafva som historiska handlingar förlorat det minsta därpå, att
accenter och ändelser blifvit utsatta, där Platen gått öfver dem
eller användt dem orätt. Man kan väl säga, att det i dylika
fall är en skyldighet hos utgifvaren att framlägga en någorlunda
läsbar text, i synnerhet då, såsom här varit fallet, icke själfva
brefven utan koncepten blifvit begagnade, hvilka af Platen hvarken
varit afsedda att föreläggas adressaten eller allmänheten. Om
jag mins rätt, skref ock Platen en synnerligen slarfvig och
svårläst stil, så att kanske de flesta felen komma på konceptets och
pikturens räkning. Men om så är, hvarför skola de skyldra i
en historisk aktsamling? Om svensken Engeström och
preussaren Hardenberg hade för sed att skrifva andra person pluralis
af franska verb med s i st. för z1), så kunde en rättelse väl
knappast uppfattas som bristande pietet eller medföra någon
skada, hvaremot den väsentligen underlättat ett snabt förstående
af deras bref. Ville man gå en medelväg, kunde man i stället
för dr Nielsens sic inom parentes sätta den eller de bokstäfver,
med hvilka utgifvaren rättat oriktiga former. Det toge mindre
utrymme och gjorde läsaren en större tjänst. Oriktigt
upprepade ord och bokstäfver kunna väl sak löst strykas och accenter
bestås utan anmärkning.

Emellertid — jag har ingalunda fattat pennan för att
disputera med dr Nielsen om en utgifvares pligter. Han har utan
tvifvel efter den princip, som för honom varit bestämmande, gjort
sin sak väl, och hufvudsaken är i alla fall, att dessa aktstycken
blifvit publicerade på ett från historisk synpunkt fullt
tillfredsställande sätt. Innehållet har äfven gjorts tillgängligt för en
större allmänhet genom de stundom vidfogade norska
översättningarna till de franska brefven2). Sveriges politik 1814 har
länge gält för en arronderingspolitik, som blifvit segerrikt
tillbakavisad af de till nationelt själfmedvetande återuppväckte
norrmännen. Ingenting kan bättre undanrödja dylikt missförstånd
än ett framläggande af de hemliga handlingar, som tydligen blotta
den vidkommande partens afsigter. Sådan var Sveriges politik

Bidrag II, sid. 186 och 339.

2) Utgifvaren har öfversatt Karl Johans bref till kommissarierna, men ej
dessa senares till honom, förmodligen af den grund, att deras rapporter till Karl
XIII på svenska innehålla ungefär detsamma. Karl Johans bref till
kommissarierna hafva ock blifvit på svenska utgifna af lektor Boëthius i Bihang till
Schinkels Minnen, B. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free