Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
NILS HÖJER.
säger han, »är så anspråkslös (résigné) för egen del och så fäst
vid detta folk, att jag tror honom i stånd att nöja sig med att
blifva vicekonung eller generalguvernör öfver Norge». Det förslag,
som prins Kristian förelade det ryska sändebudet Orlov i ett
möte med denne den 2 juli, lydde enligt hans egen dagbok
sålunda: »det är ju möjligt att Norge med tålamod vill erkänna
konungens af Sverige öfverhöghet, då han ju för ögonblicket
är så farlig på grund af sina förbindelser med stormakterna —
om de [norrmännen] blott kunna vara säkra på att behålla sin
författning och sin regering, sådan den är för närvarande, om
det nu blefve under namn af konung, vicekonung eller regent.
Konungen af Sverige skulle då hafva titel af konung eller
pro-tector öfver Norge, en årlig tribut skulle till honom betalas, och
inga rustningar skulle ega rum i Norge utan hans samtycke.
Detta sakernas skick skulle också garanteras af stonnakterna.»
Detta prinsens förslag är det, som blifvit närmare utfördt i de
ofvan refererade, i statsrådet utarbetade förslagen till vapenhvila
och reviderad författning. Att äfven detta senare icke var något
löst hugskott, utan rent allvar, det fick den svenske konungen
och kronprinsen till yttermera visso erfara genom Kristian Fredriks
bref till den förre af den 13 juli, således samma dag som noterna
aflemnades till kommissarierna. Här heter det, att innan
stortinget sammankallades måste konungen antaga »Grundtrækkene
til Föreningen» under de 4 makternas garanti.1)
Yill man invända, att om också prinsen höll fast vid sitt
föreningsprojekt, han likväl afskurit sig själf möjligheten att stå
qvar som vicekonung eller konung genom sitt löfte till Mårtens
att utbedja sig en tre månaders frist af konungen af Danmark
och därefter nedlägga sin krona samt genom hans i enlighet
därmed affattade bref, så bör man märka, att prinsen själf ansåg
detta löfte vilkorligt, såsom framgår af hans dagbok. Där säger
han om sin tronafsägelse just med anledning af detta bref: »hvis
Rigsdagen gaaer ind derpaa». 2)
De utsigter, som således öppnades för Karl Johan och
svenskarne, voro att, sedan den bästa tiden för ett fälttåg gått
*) Rydin, Föreningen, Bil. sid. 64.
2) Nielsen, Bidrag, II, 263; Kristians Dagbog, sid. lo4. Upplysande för
fr&gan är ock prinsens diktamen till statsrådsprotokollet den 3 aug., i hvilket
han häfdar sin sons rätt till Norge, äfven om stortinget skulle tillträda föreningen
med Sverige (se Aall, a. st. sid. 496), samt hans hopp om sonens arfsrätt ännu
efter konventionen i Moss (se Pavels Dagbøger, sid. 279 och Nielsen, Bidrag, II, 123).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
