Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
NILS HÖJER.
betänkande till Orlov den 2 juli, en årlig tribut eller hofhållning
till Sveriges konung, men i statsrådet strykes denna bestämmelse.
Där ökas likaledes vicekonungens makt med befälet öfver
krigsmakten och rätten att med statsrådets samtycke gifva och
upphäfva förordningar; om prinsen yttrat sig emot dessa senare
förslag är emellertid ovisst.
Tänka vi nu tillbaka på de svenska föreningsplanerna, så
erinra vi oss, att man i Sverige i det allra längsta höll fast vid
det ursprungliga programmet 0111 ett norskt initiativ, och att man
altjämt räknade på norsk medverkan, äfven sedan en närmare
insigt i Norges inre förhållanden gjort alldeles klart, att stöten
måste komma utifrån. En följd häraf blef, att man också tänkte
sig Norges folk såsom kontraherande part i fråga om de vilkor,
på hvilka förbindelsen med Sverige skulle ingås, ja det vill nästan
synas, som om man en lång tid var benägen att låta
norrmännen bestämma vilkoren ensamma. På denna ståndpunkt stodo
tydligen 1809 års unionsvänner, och Karl Johan tyckes hafva i
detta afseende upptagit deras program; åtminstone har man
åtskilliga uttalanden af honom och hans ombud under åren 1810
—1813, som gifva vid handen, att han var benägen att ingå på
hvilka vilkor norrmännen behagade uppställa med hänsyn till
rikets inre styrelse, blott de erkände Sveriges konung och med
detta rike ingingo ett försvarsförbund.1) Ett sådant uttalande
är till och med bevaradt från det Holsteinska fälttågets tid kort
före freden i Kiel.2) Han tänkte alldeles icke, sade han till den
danske underhandlaren Bourke, eröfra Norge: han ville icke
in-förlifva det med Sverige, utan förena det med detta rike. Han
skulle säga till norrmännen: »I skolen icke betala skatter (till
Sverige), I ären frie. I skolen behålla edra lagar, I kunnen
stifta nya, om I så viljen, I kunnen sälja kronogodsen för egen
*) Sellinkels minnen. VI, sid. 48, IX, sid. 454, VI, sid. 371, som troligen
rör 1813 och ej, som Bergman angifver, 1812. Det är dock möjligt, att
instruktionen är från slutet af 1812, då England redan i okt. konfidentielt lofvat
att bistå vid Norges förenande med Sverige genoin att blokera dess hamnar.
Jmf. Nielsen, Gref Wedel 1813 i Nordisk Tidskrift 1883, sid. 515 o. f., där detta
och ett annat förslag till norrmännen refereras. Märkeligt är ock, att flere
af de löften till norrmännen, som äro utförda i dessa föreningsförslag, redan
den 16 april 1812 blifvit af Karl Johan muntligen afgifna till Englands
sändebud Thornton, sålunda löftet om konungens vistelse i Nprge 3 månader om året,
att inga svenskar skulle anställas som ämbetsmän i Norge, att Norge skulle
behålla sina lagar och vara ett eget rike m. m. Se Scævola, Utländska
diplomaters minnen från svenska hofvet II, sid. 288.
2) Nielsen, Kielerfreden (Cristionia Vidensknbs-Selskabs Forh. 1886 N:o
13) sid. 10 o. f. samt sid. 31 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
