Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
NORSK NATIONEL HISTORIESKRIFNING. 257
I den ofvan anmärkta fjärde punkten måste prins Kristian
vika, ehuru han därutinnan vunnit stöd af de allierade
makternas kommissarier. Sveriges och Norges inbördes förhållanden
och Norges inre författning blefvo således till Nordens lycka
befriade från främmande makters garanti.
Man har således att sätta upp Eidsvoldslagens antagande,
som för det första mera gälde form än sak och för det andra
uteslutande var en fråga mellan konungen och kronprinsen å ena
sidan och deras nya undersåtar å den andra, mot 1) prins
Kristians omedelbara aflägsnande, 2) fästningarnas besättande med
svenska trupper, 3) föreningsfrågans hänskjutande till framtida
öfverläggningar på svenskt initiativ1) och under förhållanden,
som gåfvo svenskarne ett gifvet öfvertag, och 4) garantimakternas
aflägsnande. Med rätta kunde därför Karl Johan skrifva till
konungen om denna konvention den 15 aug.: »Den är hedrande
för armén och nyttig för de båda konungarikena».
I betraktande däraf att de allierade makternas kommissarier
från början uppträdt i Norge på den svenska regeringens
uppfordran och i dess intresse, kunde man måhända invända, att
det var en måttlig fördel att nu få dem aflägsnade, och att
således upphörandet af deras medlarekall icke gärna kan betraktas
som en seger för den svenska politiken. Men de främmande
kommissarierna hade ingalunda blifvit af den svenska regeringen
anmodade om något medlareskap och icke häller blifvit i denna
egenskap af sina respektiva regeringar ackrediterade, utan endast
för att uppfordra Danmarks konung och prins Kristian att ställa
sig Kielfreden till ovilkorlig efterrättelse. *) De företogo sig
emellertid snart, sannolikt på eget bevåg, att uppträda som medlare och
*) Man synes först hafva varit inne pl den tanken att både svenskar och
norrmän sknlle utarbeta förslag till föreningsstadgar; men detta afvisades den 2
sept. af det norska statsr&det for dess del, enär stortinget enligt dess förmenande
först borde besluta, att en förening sknlle ingås. Dagen förut hade ett af
statsråden, Rosenkrantz, lofvat de svenska ombuden i Kristiania »att sysselsätta sig
med utarbetandet af de jämkningar i konstitutionen, som vid föreningen borde
komma i fråga». Statsrådet i sin helhet var således af annan tanke. (Se Schinkel,
Bihang, III, 288 och Aall a. st., 525.) Redan den 27 aug. uppfordrade Wirsén
regeringen i Stockholm att resa till Uddevalla för att uppgöra förslag till
föreningsstadgar och instruktion för de svenska kommissarierna till Norges storting. Den
5 sept. beslöt Karl Johan att för nämda syfte resa till Stockholm.
2) »Les soussignés se croient obligés de déclarer qu’ils ne sont point des
médiateurs entre la Norvège et la Suède, mais plutôt des commissaires et pour
ainsi dire des héranlts d’armes, chargés de faire exécuter dans toute l’étendue de
sa teneur le traité de Kiel et les stipulations garanties par leurs souverains». Not
af 7 juli.
Hist. Tidskrift J887.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
