Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
NILS HÖJER.
nordens barbaresker och förstöra vederbörande nationers handel.
England vore den enda makt, som här kunde hjälpa, och Mårtens
hade fått i sitt hufvud, att det ej ville. Det vore därför
alldeles nödvändigt att i godo bilägga tvisten och visa norrmännen
mildhet.*)
Under färden genom Sverige fick Mårtens visserligen mera
tillförlitliga uppgifter om de stridande parternas respektiva styrka,
men han trodde sig icke dess mindre kunna meddela, att ehuru
svenskarne voro öfverlägsna till sjös, voro krigshärarne till lands
ungefär jämnstarka, och norrmännen öfverträffade vida svenskarne
i moralisk styrka; de hatade svenskarne utan att frukta dem,
under det svenskarne fruktade norrmännen utan att hata dem.*)
I full öfverensstämmelse med dessa skarpsinniga iakttagelser står
författarens uppfattning af Kristian Fredrik och Karl Johan. Den
förre tecknas från Köpenhamn såsom »courageux, militaire, très
ferme, — estimé de tous les hommes», och Mårtens fann efter
inledd personlig bekantskap, att han »hade grundsatser, som alltid
skulle gifva honom styrka och mod att uthärda kriget, om det
blefve oundvikligt», under det att Karl Johan nog skulle få lära
sig, att »blotta uppträdandet af svenska trupper icke alltid skulle
vara tillräckligt för att afgöra bataljer, såsom fallet hade varit
vid Dennewitz, om man finge tro Hans kunglig Höghets bulletin».s)
Det är klart, att med en sådan uppfattning af situationen
måste kommissarierna hysa en afgjord benägenhet att i den
allmänna fredens intresse tala Norges sak inför Karl Johan, ehuru
de endast hade i uppdrag att söka utverka Kristian Fredriks
aflägsnande och föreningens erkännande från norsk sida. Särskildt
måste Foster uppfordras att verka i denna anda på grund af den
engelska regeringens förut proklamerade norska politik och dess
genom Liverpool och Castlereagh — under förutsättning af prinsens
’) Bidrag II, sid. 208 o. f., 224 o. f.
2) A. st. sid. 245 o. f. Det är annars en psykologisk lag, att hat aldrig
finnes utan fruktan; redan af den omständigheten att nationalhatet vid denna tid
visar sig tämligen lifaktigt i Norge, under det att man alls ej hör af detsamma
i Sverige, torde man därför kunna sluta, på hvilken sida fruktan fans. Också
erkännes (sid. 250), att norrmännen verkligen fruktade kriget, hvilket för öfrigt
ligger i sakens natur — om de nämligen kände ställningen och hade sina sinnen
i behåll. Uppgiften om det osläckeliga nationalhatet, hvaraf norrmännen själfva
sökte slå mynt i sina underhandlingar med kommissarierna, är för öfrigt till ej
ringa del öfverdrifven. Mårtens angifver så t. ex., att alla statsråden, Tank
inbegripen, bittert hatade Sverige (sid. 255), ehuru denne var en afgjord vän af
unionen och alt sen 1788 legat i underhandling med svenskar därom.
») A. st. sid. 207, not. 3. 257, 354.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
