Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
263
afgång — till norrmännen afgifna försäkringar. Det medlarekall,
som Foster på grund af traktater och löften — svenska till
engelsmännen och engelska, därmed öfverensstämmande, till
norrmännen —fann sig uppfordrad att öfvertaga, greps med
begärlighet af Mårtens och Orlov på grund af deras sympatier för
Kristian Fredrik och norrmännen. Sålunda kom det sig, att ehuru
de till en början anslogo en hög ton mot prinsen i enlighet med
sina bestämda instruktioner, de dock snart nog visade sig benägna
att lyssna till hans förslag och blifva deras förespråkare hos
Sveriges kronprins. A norsk sida utverkade de visserligen
därigenom, att Kristian Fredrik förklarade sig benägen att framdeles
på vissa vilkor draga sig tillbaka, men dels hade han, såsom vi
sett, från första början tänkt sig detta såsom den yttersta
utvägen, i händelse han ej kunde vinna Englands stöd eller
vänliga neutralitet och mäkling, dels gafs ingen förbindelse till
Sverige, att han skulle nedlägga sin myndighet, och vi hafva
sett, att han själf uppfattade löftet till konungen af Danmark
som vilkorligt.1) Det återstod att se, om kommissarierna kunde
uträtta mera hos kronprinsen af Sverige.
De hyste härom till en början godt hopp. De betygade i en
not af 22 juli, att de handlat i Sveriges bästa intresse, och att
förmånligare vilkor icke voro möjliga att uppnå. Skulle kriget
icke dess mindre bryta ut, så finge svenskarne icke göra med
prins Kristian, utan med Norges samlade folk. Vid ett
personligt sammanträffande med Karl Johan på natten till den 23:e,
uppbjödo de alla sina krafter för att öfvertala honom att antaga
de från norsk sida erbjudna stilleståndsvilkoren och grunddragen
till föreningen. De förehöllo honom fördelen af att få använda
10,000 norrmän till Sveriges försvar och förespeglade honom
hoppet, att han genom sin vältalighet skulle vid ett af Kristian
Fredrik utlofvadt personligt sammanträffande kunna alldeles vinna
denne. Det upplyses icke, om de härmed afsett, att Kristian
Fredrik skulle kunna förmås att regera Norge som vicekonung
under svensk öfverhöghet, eller att ban skulle öfvertalas att lemna
Norge.2) Det senare synes sannolikt däraf, att de framhöllo
vigten af att den danska tronföljden blef honojn bevarad.
1) Huru litet detta löfte betydde, bevisas icke blott af prinsens förklaring
i Dagbogen, men ock däraf, att han äfven efter konventionen i Moss visade sig
benägen att än en gång öfvertaga ledningen, om stortinget ville öfvertala honom
att stanna. Se Pavels Biografi og Dagbøger, sid. 271.
2) Bidrag II, sid. 327 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
