- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
269

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.

269

Då jag redan mer än skäligt anlitat tidskriftens utrymme,
skall jag rörande den sista af ofvan (sid. 215) angifna
hufvud-stycken inskränka mig till några korta iakttagelser.

Konventionen i Moss väckte icke obetingadt gillande bland
föreningsvännerna, vare sig i Sverige eller Norge. Hvad Sverige
angår, funno utan tvifvel många med Wirsén, att »erkännandet
af Eidsvolderkonstitutionen kunde lemna rum för många
bekymmer». Bland norska föreningsvänner har åtminstone grefve Wedel
delat denna uppfattning, anseende, att det »i alla afseenden varit
lyckligare», om man icke på förhand bundit sina händer genom
konventionen i Moss. Hans ståndpunkt till föreningsfrågan vid
denna tid är tämligen klar genom de öppna och oförbehållsamma
meddelanden, som han i september månad gjorde till ofvannämda
Wirsén och general Björnstjerna under deras vistelse i Kristiania.1)
Däraf framgår, att han ytterst afsåg en sammansmältning af de
bägge folken, men ville för den närmaste framtiden skapa en fast
federativ förbindelse, som visserligen icke hindrade full frihet för
hvartdera folket i dess inre angelägenheter under egna
statsförfattningar, men dock medförde, att »i alla fall det stora hela
traiterades tillsammans, då konungen uti all den kraft, som bör
vara en följd af rikenas förening, kunde träda upp med sitt
skandinaviska storting, afgöra de gemensamma angelägenheterna
och visa Europa den sammanlagda styrkan, som imponerar och
skaffar lugn». Som ett vilkor för föreningens styrka ansåg han
ock, att de särskilda grundlagarne borde vara fotade på
hufvudsakligen samma grunder, och han hade därför på Eidsvold till en
början ifrigt arbetat för att göra Norges grundlag
öfverensstämmande med Sveriges regeringsform, af hvilka sträfvanden denna
grundlag än i dag i vissa punkter bär tydliga spår, t. ex. i frågan
om statsrådets ansvarighet. Men i det hela misslyckades han,
och det var utan tvifvel af denna grund, som han skulle önskat,
att ingen bekräftelse af Eidsvoldslagen skett.

Vi hafva Bett, att föreningsfrågan genom konventionen
lemnades öppen. Sedan det norska statsrådet af sagt sig all
delaktighet i arbetet på föreningens former, öfvergick detta till den
tillförordnade regeringen i Stockholm, Gyllenborg, Rosenblad,
Fleming och Lagerbring, jämte de särskildt för denna fråga till-

*) Det förra återgifvet i Wirséns promemoria från Moss den 7 sept. i Bidrag,

II, sid. 444 o. f., det senare i Björnstjernas bref till Essen af 21 sept. hos
Nielsen, Bidrag 1812—1816, sid. 69 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free